Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västbo kontrakt - Västerbergslags domsaga - Västerbitterna - Västerbotten - Geologi - Terrängformer och vattendrag - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
639 Västerbergslags domsaga—Västerbotten 640
och Anderstorp; Äsenhöga och Källeryd;
Kull-torp och Gnosjö; Ås och Kållerstad.
Västerbergslags domsaga, i Kopparbergs län,
under Svea hovrätt, omfattar ett tingslag med
tingsställe och kansli i Ludvika och består av
Ludvika stad samt kommunerna Söderbärke,
Norrbärke, Smedjebackens köping, Ludvika
landskommun och Grangärde.
Västerbitterna, f. d. kommun i Laske hd,
Skaraborgs län, vid länsgränsen n. n. v. om
Herr-Ijunga; 21,95 km2, 343 inv. (1951). Sedan 1952
ingår V. i storkommunen Vedum. Bildar tills.
m. österbitterna Bitterna förs., som jämte
Laske-Vedum och Eling utgör ett pastorat i Skara stift,
Vånga kontr.
Västerbotten, kustlandskap i n. Norrland (se
karta vid Lappland) med en areal av 15,978,53
km2, därav 15,097,09 land; 154,534 inv. (1954).
V. ligger på v. sidan om Bottenviken och
gränsar i n. till Norrbotten, i s. v. till
Ångermanland och i v. till Lappland. Med landskapet V.
menas alltså här Västerbottens län utom de till
Lappland och Ångermanland räknade delarna.
Stundom användes namnet V. för hela
kuststräckan upp till finska gränsen som motsats till
landskapet Österbotten i Finland. För landskapets
invånare är dock länet V. ett mera levande
begrepp än landskapet V.
Geologi. V:s berggrund tillhör helt och
hållet urberget. Äldst är ett stråk av
ytberg-arter längs Skellef teälven, tillhörande det
berg-artskomplex, som kallas Skelleftefältet (se d. o.).
Från Skelleftefältet sträcka sig utlöpare av
lep-tit mot V :s n. v. hörn, där de ersättas av
arvids-jaurporfyr. Sedimentbildningen efterföljdes av
en bergskedj eveckning med tryckriktning från
s. s. v. I samband med migmatiseringen skedde
inom Skelleftefältet en metasomatisk
omvandling av leptiterna och bildning av sulfidmalmer
mellan Boliden i ö. och Kristineberg i Lappland
i v. Utom i Boliden finnas i V.
malmfyndigheter i bl. a. Långdal i Skellefteå landskommun,
Åkulla och Renström i Jörns samt ö.
Högkullen i Norsjö kommuner. Malmen utgöres främst
av svavel- och arsenikkis, som vid Boliden
innehåller även gediget guld, samt zinkblände. Mot
n. v. från Norsjön uppträder ovanpå
Skellefte-fältets bergarter och arvidsjaurporfyren en
sedimentformation, vargforsserien, tillhörande
urbergets yngre sedimentperiod, den karelska.
De lösa avlagringarna ha inom V.
stor utbredning såväl till areal som i djup. Kalt
berg upptager därför i genomsnitt blott 10%
av landarealen och uppträder mest närmare nuv.
kusten, ss. kring Lövånger och Vännäs.
Förhärskande jordart är morän, som upptager c:a
60 ®/o av landarealen, medan sandiga och moiga
—mjäliga sediment upptaga 30 °/o. Med undantag
av trakten i n. v. har större delen av V. varit
täckt av det senglaciala havet, som bildade djupt
inträngande vikar, särsk. längs Ume- och
Vindel-älvarnas dalgångar. De bästa inom V. bibehållna
rullstensåsarna äro från n. Drängsmarksåsen,
Bureåsen, Burträskåsen och Sävaråsen. Vid
älvarnas äldre, inre mynningar avsattes deltan av
fin sand, som genom landhöjningen kunde
utsättas för vindpåverkan, så att vackra, nu bundna
dynområden uppstodo, ss. vid Gladaberg i
Vin-delälvens dalgång och nära landskapsgränsen i v.
kring Umeälven. Mo och mjäla äro de
viktigaste odlingsbara jordarterna, som nu utfylla
de flacka älv- och ådalarna. I dessa sediment
ha vattendragen genom landhöjningen eroderat
ned sina fåror och utmodellerat vackra
nipfor-mationer, vilket särsk. är fallet ovan Ume- och
Vindelälvarnas förening.
Terräng former och vattendrag. I V. urskiljas
3 olika landformregioner, som trappstegsvis
sänka sig mot kusten och markera olika
erosionsge-nerationer. Inlandsslätternas region,
även kallad inlandspeneplanet, omfattar i n. och
mell. V. ett 50 km brett område, vars
bottenyta sänker sig mot s. ö. från 325 å 275 m till
250 å 225 m ö. h. över slätten resa sig
skog-klädda restbergkullar med långsträckt oval form.
Mell. V. upptages av
norrlandsterräng-ens kuperade övergångsregion med
en bredd av c:a 50 km i n. och 70 km i s.
Dominerande relieftyp är vågig bergkullterräng,
som är representativ särsk. för trakten Vännäs—
Vindeln; mot ö. övergår reliefen i kullig terräng.
Den nedersta och ö. regionen är kustslätten.
N. om Skellefteälven är denna 10—20 km bred
och mjukt vågig med diffus gräns i v.
Terrängens kuperingsgrad avtar successivt från slätt
med 50 m höga bergkullar till ren slätt.
Likartade förhållanden råda kring Umeå. S. om
Skellef teälven buktar den eljest täml. rätliniga
kustlinjen utåt, så att en bred halvö har uppstått
kring Bureå—Lövånger. Sävarå-slätten är bredast
och sträcker sig ända till 50 km inåt land och
omges i sina randområden av kullig—bergig
terräng. Moränavlagringar ge upphov till smärre
ytformer på slätten. Så uppträda i s. och särsk.
på Sävarå-slätten talrika, i isrörelseriktningen
utdragna, parallellt liggande drumlins. De enda
större öarna äro Holmöarna ett stycke utanför
kusten is. — V. avvattnas dels av de större
älvarna Skellefteälven och Umeälven med
Vindel-älven, som upprinna inom fjällområdet, dels av
de mindre skogsälvarna Byske älv i n., Bure älv
i mell., Rickleån och Sävarån i s. V. Mell. V.
äger talrika sjöar, av vilka de största äro St.
Bygdeträsk, Burträsket och Norsjön.
Klimat. Oaktat sitt läge längs Bottniska viken
har V. ett relativt kontinentalt betonat klimat
med kalla vintrar och jämförelsevis varma
somrar. I Umeå är medeltemp. för febr. —7°t, på
Holmögadd, 22 km utanför kusten, —6°o.
Medeltemp. för juli är på de båda platserna 15% resp.
I4°e. Våren inträffar i Umeå först 15/4 och
sommaren 3/e. De inre havsvikarna och hamnarna
äro vanl. isbelagda 15/u—15/s. Islossningen i älvar
och sjöar inträffar omkr. 10/s—2%. Marken är
vanl. snötäckt från slutet av okt. till början av
maj. Den årliga nederbördsmängden uppgår till
något över 500 mm, i själva kustbandet till 450
—500 mm.
Växtvärld. V. ligger inom n.
barrskogsregio-nen och täckes till största delen av skog (65—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
