Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerbotten - Fornlämningar - Historia - Vapen - Litt. - Västerbotten, Finska Västerbotten - Västerbottens Folkblad - Västerbottens-Kuriren - Västerbottens län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
645
Västerbotten—Västerbottens län
646
starkare äro dock de sydsvenska inflytelserna,
markerade av de till nära 50% av materialet
uppgående flintredskapen. Dessa uppträda i
gruppfynd, det största från Bjurselet vid Byske
älv med bl. a. 130 yxor från mellanneolitisk
tid. Flertalet äro halvfabrikat, och samtliga äro
importerade från Sydskandinavien som
bytesvaror i en transkontinental livsmedelshandel. Om
handelsförbindelser söderifrån vittna även ett
10-tal stridsyxor av skilda typer, tolkade som spår
av enmansgravkulturen. Från bronsåldern
är icke något säkert fynd känt från V., vilket
möjl. sammanhänger därmed, att stenredskapen
ännu fortlevat i dessa trakter. Icke heller
föreligga några fynd från den förromerska
järnåldern. Sen romersk järnålder företrädes
däremot av ett intressant fynd från Kåge.
Folkvandrings- och vikingatiderna äro svagt
företrädda, men anträffade fynd äro av sydsvensk
karaktär. De fasta fornminnena i V. bestå
hu-vudsakl. av till kustområdet förlagda trojeborgar
samt rösen.
Historia. Av verklig betydelse blev V:s
bebyggelse först under historisk tid; först då
förvandlades landskapet till kulturbygd. I början
av 1300-talet slutade den svenska bygden med
Ume och Bygde socknar i s. V. En målmedveten
kolonisation av V. igångsattes på 1320-talet
under ledning av ärkebiskop Olof i Uppsala;
nybyggarna lockades med en längre tids skattefrihet.
Kolonisationen framskred jämförelsevis hastigt:
Pite sn nämnes 1339, Skellefte 1386, Lule var
kapell 1339 och socken 1409, Kalix fanns 1482
och Särkilax s. å. V. lydde administrativt
under Korsholms län tills. m. Österbotten och
ut-bröts därifrån 1441; judiciellt sorterade det
under Upplands-lagmannen. Från 1634 hörde V.
till Norrlands hövdingedöme till 1637, då V. och
Lappland bildade eget län. 1809 avträddes en
del av V. mellan Kemi och Torne älvar till
Ryssland. 1810 delades V. mellan Västerbottens
och Norrbottens län.
Vapen. Enl. k. br. av 15/e 1939: I med
sex-uddiga stjärnor av guld bestrött blått fält en
springande ren av silver med röd beväring.
Litt.-. ”Svenska turistfören:s årsskr.”, 1937;
”Svenska turistfören:s resehandböcker. N.
Norrland” (1949). — P. A. Lindholm, ”V.” (1926);
B. Haglund, ”Från kust till kalfjäll. Bilder från
V:s natur och fågelliv” (1937); ”V:s bygd och
folk” (1952); ”V.”, red. av K. Fahlgren m. fl.
(1954).
Västerbotten, Finska Västerbotten, fi.
Länsipohja, ett av Finlands historiska landskap,
närmast ö. om Torne och Muonio älvar, till
fredsslutet i Fredrikshamn 1809 en del av det
svenska landskapet Västerbotten (i dess vidare
bemärkelse); 9,250 km2; 38,769 inv. (1953),
finsktalande. V., som består av socknarna
Ala-tornio (Nedertorneå), Karunki, Ylitornio
(över-torneå), Pello, Kolari och Muonio samt staden
Torneå, ingår i Lapplands län. V. tillhör
Torne-älvs vattenområde och liknar med avseende på
natur- och kulturförhållanden den svenska
Torne-dalen.
Västerbottens Folkblad, socialdemokratisk
tidning i Umeå, gr. 1917, utges sedan 1922 sex
ggr i veckan; huvudred. 1918—43 var Elof
Lindberg och är sedan 1943 Joel Nordin (f. 1900).
Västerbottens-Kuriren, tidning i Umeå, gr.
1900, daglig V12 1916, organ för Folkpartiet. E.
J. Gustav Rosén, som var huvudred. 1902—26,
upparbetade tidn. till en av landsortspressens
mest uppmärksammade. Nuv. huvudred, är sedan
1927 G. Roséns son fil. kand. Stellan G. O. E.
Rosén (f. 1902).
Västerbottens län omfattar landskapet
Västerbotten, s. Lappland och n. ö. Ångermanland
(Nordmalings, Hörnefors och Bjurholms
kommuner); 59,148,45 km2, därav 55,402,95 land;
236,434 inv. (1955; 4 inv. pr km2).
Residensstad: Umeå. Judiciellt indelas V. i 5 under
hovrätten för övre Norrland lydande domsagor,
Västerbottens n. domsaga, Västerbottens v.
domsaga, Västerbottens s. domsaga, Umeå domsaga
och Västerbottens mell. domsaga. Av de 3
städerna ha Umeå och Skellefteå egen
jurisdiktion, medan Lycksele lyder under Västerbottens
v. domsaga, Lycksele tingslag. Administrativt är
länet delat i 7 fögderier, Umeå s., Umeå n.,
Burträsks, Skellefteå, Nordsjö, Lycksele och
Åsele, med 24 landsfiskalsdistrikt. Utom de
nämnda 3 städerna har V. 3 köpingar
(Holm-sund, Vilhelmina och Vännäs), 27 egentliga
landskommuner och 24 municipalsamhällen (Rundvik,
Nordmaling, Hörnefors, Bjurholm, Vindeln,
Häll-näs, Granön, Vännäsby, Teg, Backen,
Roberts-fors, Ånäset, Lövånger, Burträsk, Bureå,
Sun-nanå, Kåge, Byske, Jörn, Stensele, Storuman,
Sorsele, Dorotea och Asele). I kyrkligt
avseende tillhör länet Luleå stift; 34 församlingar
äro fördelade på 30 pastorat och 4 kontrakt
(Västerbottens s., Västerbottens n., Lappmarkens
första och Lappmarkens andra kontrakt utom
Arvidsjaurs och Arjeplogs pastorat). — V.
utgör 1 hushållningssällskap och 1
landstingsområde samt tills. m. Norrbottens län 1 valkrets
vid val till F. K. (f. n. 10 riksdagsmän) men
bildar vid val till A. K. egen valkrets (f. n.
7 riksdagsmän). Länet tillhör Västerbottens
in-skrivningsområde (nr 20) inom 6:e
militärområdet. — V. har 38 provinsialläkardistrikt, 13
veterinärdistrikt och 18 apotek. Länet tillhör
Härnösands landsarkivdistrikt och Nedre
Norrbottens, Skellefteå och Umeå skogsdistrikt, N.
bergmästaredistriktet samt ingår i övre n.
lots-distriktet. Det indelas i 9 lantmäteridistrikt.
Länet är delat i 3 folkskoleinspektionsområden. —
Vid den nuv. länsindelningens införande 1634
bildade hela Norrland utom de till Norge hörande
landskapen, Jämtland och Härjedalen, 1 län, men
redan 1637 gjordes Västerbotten till Kemi älv
jämte hela svenska och finska Lappland till 1
län med residens i Umeå. 1766 bestämdes
gränsen mellan V. och Västernorrlands län, då
Nordmalings och Bjurholms socknar i Ångermanland
lades till V. 1810 avsöndrades n. delen av
kustlandet jämte Torne och Lule lappmarker till ett
eget län, Norrbottens län. 1837 överfördes Pite
lappmark (Arvidsjaurs och Ärjeplogs socknar)/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
