Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgoter, eg. visigoter, tervinger - Västgötabergen - Västgöta-Dals regemente - Västgöta-Demokraten - Västgöta flygflottilj, F 6 - Västgötaklimax - Västgötaknalle, knalle, skålknalle - Västgötalagen - Västgöta regemente - Västgötaupproret - Västhagen, Nils - Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
671 Västgötabergen—Västindien 672
v. två tredjedelar av jorden. Giftermål mellan
dem och romanerna voro förbjudna i lag.
Vartdera folket hade också sina egna lagar; v. levde
efter germanska rättssedvänjor. Vid 400-talets
slut var det västgotiska hovet i Toulouse en
tillflyktsort för den antika bildningens målsmän.
V. övergingo under Rekared I:s tid (586—601)
från arianismen till katolicismen. Sedan kunde
snart konungarna Chindasvind och hans son
Reckesvind (d. 672) åvägabringa en
gemensam lag, Lex visigotorum, i huvudsak grundad
på romersk rätt.
Västgötabergen, sammanfattande benämning
på de av kambrosilur och diabas uppbyggda
platåbergen i Västergötland: Billingen,
Kinne-kulle, Mösseberg o. s. v.
Västgöta-Dals regemente, se Hallands
regemente.
Västgöta-Demokraten, socialdemokratisk
tidning i Borås, gr. 1926, daglig fr. o. m. 1930.
Huvudred, är sedan 1954 B. Lindkvist (f. 1915).
Västgöta flygflottilj, F 6, Karlsborg,
attackflottilj, beslutad enl. 1936 års försvarsordning,
uppsättning påbörjad 1939.
Västgötaklimax, skämtsamt namn på en
tre-ledad jämförelse, vars sista led i st. f. att ge
kulmen kommer med en lägre grad än föreg.,
t. ex. hon är vacker, skön, ja, söt.
Västgötaknalle, knalle, skålknall e,
folklig benämning på försäljare av
hemslöjds-alster från Sjuhärads bygden (jfr d. o.), vilka
fordom idkade gårdfarihandel enl. vissa
privilegier.
Västgötalagen, se Landskapslagar.
Västgöta regemente ledde sitt ursprung från
de landskapsfanor, som på 1500-talet uppsattes i
Västergötland. 1629 voro dessa organiserade som
ett reg. och kallades Västgöta
kavalleriregemente. Reg. blev 1691 indelt med
rust-håll i mell. och s. Västergötland. 1792 blev det
dragonreg. och benämndes 1802 Linje
dragonregemente t. 1811 bestämdes, att reg.
skulle avsitta på 30 år, och samtidigt ändrades
namnet till V. Reg. blev 1874 definitivt inf. 1701
—1916 vapenövades V. på Axevalla hed, och
sistn. år inflyttade det i nybyggda kaserner i
Vänersborg. Genom 1925 års försvarsbeslut
indrogs reg. Vi 1928. — Litt.: H. Mailing,
”Kungl. V:s äreminnen” (1919); N. G. Belfrage
och C. Th. M. Kocken, ”Kungl. V.” (2 bd, 1947
-48).
Västgötaupproret, den resning, som i början
av april 1529 utbröt i syfte att avsätta konung
Gustav I och hindra verkställigheten av 1527
års Västeråsbeslut. Resningen började i n. v.
Småland men hade sin huvudhärd i
Västergötland och dess förnämsta tillskyndare voro
västgötska stormän: hovmästaren Ture Jönsson (Tre
rosor), biskopen i Skara Magnus Haraldsson,
riksrådet Måns Bryntesson (Lilliehöök) m. fl.
Genom kungliga löften om bl. a. kyrklig
restauration förmåddes dock de lågfrälse och ofrälse
deltagarna mycket snart att avfalla från sina
aristokratiska ledare, och därmed var
upprorslågan kvävd. Redan i slutet av april flydde
Ture Jönsson och Magnus Haraldsson till
Danmark; Måns Bryntesson och en annan
upprorsman avrättades i Stockholm i juli.
Västhagen, Nils Evert Benjamin,
företagsekonom (f. 1906 24/io), civilekonom 1928, ekon,
mag. 1937, ekon. lic. 1949, ekon, dr 1950, allt
vid Handelshögsk. i Göteborg; lektor vid Högre
tekniska lärov. i Malmö 1940—54, doc. vid
Handelshögsk. i Göteborg 1950—54, t. f. prof. vid
Handelshögsk. i Stockholm 1951, ord. prof. i
företagsekonomi där 1954. V. har utg. bl. a.
”Affärsbokföringens grunder” (1945, 3æ uppl.
1953), ”Industriell kostnadsberäkning och
redovisning” (1946, 3:e uppl. 1954; tills. m. L. Skare
och S.-E. Johansson), ”Inkomst- och
utgifts-begreppen i förvaltningsbokf öring och af
färsbokföring” (dr-avh., 1950) och ”De fria
avskrivningarna 1938—1951. 1. Industrin” (1953). V.
var 1953—54 expert i
Företagsbeskattningskom-mittén.
Västindien betecknar de två mellan Nord- och
Sydamerikas fastlandsområden belägna
ögrupperna Bahamaöarna och Antillerna (se karta
vid Mexico). Med hänsyn till öarnas berggrund
och uppbyggnad kan man urskilja flera
huvudzoner. Den centrala zonen består av 2 stråk.
Det n. är en genom omfattande förkastningar
rubbad bergskedja, som består av gamla
erup-tivbergarter, kristalliniska skiffrar och
mesozois-ka sediment. Kedjan bildar fortsättning på
bergen i n. Mellanamerika och sträcker sig från
Brittiska Honduras och n. ö. Guatemala över
Caymanöarna över s. ö. Cuba till Haiti. Det
s. stråket, som består av starkt veckade
sedimentära lager och eruptiva bergarter, går från
Honduras över Jamaica, Haiti, Puerto Rico och
Virgin Islands. Kedjorna ha sönderstyckats
genom betydande förkastningar. Men sedan yngre
tertiärtiden ha också upprepade höjningar ägt
rum, varigenom kustterrasser bildats på Cuba,
Jamaica och Haiti. Ang. naturförhållanden i
övrigt och kulturförhållanden se art. om de olika
öarna. — Bahamaöarna utgöra en engelsk
koloni. Av Stora Antillerna äro Cuba och Haiti
självständiga och bilda republikerna Cuba,
Dominikanska republiken och Haiti; Jamaica tillhör
Storbritannien och Puerto Rico U.S.A. Brittiska
besittningar äro även de ö. öarna av Virgin
Islands, större delen av Leeward Islands bland
Små Antillerna (Anguilla, Barbuda, Antigua,
Saint Kitts, Nevis, Redonda, Montserrat och
Do-minica), ögruppen Windward Islands (Saint
Lucia, Saint Vincent, The Grenadines, Grenada och
Barbados) samt Trinidad och Tobago. Till U.S.A.
höra de v. öarna av Virgins Islands, till
Frankrike Martinique, Guadeloupe med Marie Galante,
Les Saintes, Desirade, Saint-Barthélemy och n.
delen av Saint Martin, till Nederländerna Aruba,
Curaqao, Saint Eustatius, Saba och s. delen av
Saint Martin samt till Venezuela Los Roques,
Orchilla och Blanquilla.
Den första ö i V., som upptäcktes av
Co-lumbus, var en av Bahamaöarna, San Salvador
(trol. Watlingön), 1492. Columbus trodde, att
han befann sig utanför Indien. Invånarna
kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
