- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 22. Vaner - ÖÄ /
673-674

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västindien - Västindiska kompaniet, Svenska - Västkinde - Västkustbanan - Västkustens marindistrikt - Västkustens ungdomsskolas folkhögskola - Västland - Wästlund, Georg - Västmakterna - Västmanland - Geologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Västindiska kompaniet—Västmanland

673

des indianer; snart började emellertid tvivel
uppstå, om Columbus verkligen nått fram till Asiens
och Indiens farvatten. Beteckningen indianer kom
dock att kvarleva som namn på Amerikas
urinvånare, därjämte förblev namnet Indien fäst
vid Västindiska arkipelagen, som kallades V. i
mots. till Ostindien. — Under 1700-talet var
äganderätten till de olika öama i huvudsak
reglerad på följ, sätt: danskarna ägde Saint
Thomas, Saint John och Saint Croix, holländarna
hade ena delen av Saint Martin och dessutom
Saint Eustatius och Saba jämte Curaqao och
några smärre öar n. om Venezuela, England,
Barbados, Jamaica, Bahamaöarna m. fl. och
Frankrike. Martinique, Guadeloupe,
Saint-Bar-thélemy, v. Haiti, andra delen av Saint Martin och
en rad mindre öar. Av sina ursprungliga
besittningar behöllo spanjorerna utom några småöar
Cuba, Porto Rico, Trinidad, som 1797 erövrades
av England, och ö. Haiti, som avträddes till
Frankrike 1795. I frederna i Paris 1763 och 1814
övergick en del av franska Små Antillerna till
England. — De politiska förhållandena ändrades,
utom det att vid de spanska sydamerikanska
koloniernas frigörelse Venezuela erhöll en del
kustöar, under den följ, tiden först när U.S.A.
inträdde som kolonialmakt i st. f. Spanien och
Danmark; 1898 erövrade U.S.A Porto Rico,
medan Cuba blev självständigt, ehuru starkt
beroende av U.S.A., 1916—17 köptes de 3 danska
öarna. Haiti gjorde sig självständigt 1804 och
kom efter skiftande öden att 1844 uppdelas i 2
republiker, en v., Haiti, och en ö., Dominikanska
republiken. Svenskarna ha i V. innehaft
Saint-Barthélemy 1784—1878 och Guadeloupe 1813—
14. Se f. ö. art. om de olika öarna. — V. hade
framför allt under 1700-talet stor ekonomisk
betydelse genom sina givande socker- och
tobaks-plantager. — Nederländska V. erhöll 1949
självstyrelse som integrerande del av kungariket
Nederländerna. Franska V. utgör sedan Vi 1947
två departement inom Franska republiken.
Brittiska V :s skilda delar intaga inom dominiet olika
ställningar, de viktigaste av dem ha alla
självstyre. 1952 fick Puerto Rico full självstyrelse
och erkändes som integrerande del av U.S.A. En
nationalistisk rörelse där är verksam för öns
fulla frigörelse.

Västindiska kompaniet, Svenska,
oktroje-rades 1786 för handeln på den 1784 till Sverige
skänkta västindiska ön Saint-Barthélemy. V.
var organiserat som handelskompani med rätt att
under särskilda privilegier, men utan monopol,
driva handel på Västindien och Nordamerika
samt slavhandel på Afrika; därjämte uppdrogs
åt V. den civila förvaltningen av
Saint-Barthélemy. Verksamheten började 1787. Den från
början omfattande rörelsen avtog snart.
Oktro-jen förnyades visserligen 1801, men kompaniet
upplöstes 1805.

Västkinde, socken på Gotland, se Väskinde.

Västkustbanan, normalspårig järnväg
Göteborg—Malmö, 299 km, med anslutningslinjen
Ängelholm—Hälsingborg, 26 km, förvärvades av
staten 1895. V. elektrifierades 1936.

NF XXII — 22

674

Västkustens marin distrikt, se Marinens
indelning.

Västkustens ungdomsskolas folkhögskola,
Ljungskile, grundades 1923 av en skolförening
som en skola på kristlig grund med viss
yrkesundervisning. V. fick 1924 statsbidrag till
hus-modersskola och 1928 till handelsavd. samt
åtnjuter sedan 1931 statsbidrag på samma grund
som övriga folkhögsk. Sedan 1945 finnas 3
årskurser.

Västland, kommun i Uppsala län, örbyhus hd,
kring Tämnaråns nedre lopp och mynning i
Löv-staviken på n. Upplandskusten; 184,51 km2, 2,600
inv. (1955). Jämn skogstrakt, odlad och bebyggd
vid kusten och utmed ån. 3,070 har åker. I V.
ligga bruksegendomarna V. och Karlholm.
Tätorter: Karlholmsbruk med Nöttö och
Snatra-bodarna (1,007 inv. 1951). Kyrkan invigd 1862.
Pastorat i Ärkestiftet, örbyhus kontrakt.

Wästlund, Karl Georg, brobyggnadstekniker
(f. 1905 u/i), examen från Tekniska högsk.
1928, tekn. dr 1934; tekn. heders-dr i Wien 1952.
W. var 1936—41 konstruktionschef vid ab.
Skånska cementgjuteriet, Malmö, blev 1941 prof. i
brobyggnad vid Tekniska högsk. och är sedan 1946
chef för Svenska forskningsinst. för cement och
betong.

Västmakterna, benämning, som tidigare vanl.
åsyftade Frankrike och England. Efter 2:a
världskriget avser beteckningen v. de stater, som
ingå i Västb locket.

Västmanland, landskap i centrala Svealand,
med en areal av 8,923,88 km2, därav 8,255,08 land.
Landskapets största längd är i ö.—v. 141 km och
största bredd i n.—s. 101 km. V. omfattar
Västmanlands län (utom Västerlövsta, Fjärdhundra,
Vittinge, östervåla och Nora kommuner samt
Norrby och Tärna församlingar i Uppland,
Kungsörs köping, Kung Karls kommun i n. v.
Rekarne i Södermanland) jämte Lindes och Nora
domsaga samt Ervalla församling i Örebro län.

Geologi. V:s berggrund tillhör den del
av det mellansvenska urbergets äldsta bildningar,
som även uppträder i de angränsande landskapen.
Leptitformationen, med Sveriges äldsta kända
bergarter, har sitt kärnområde i v. V., varifrån
stråk gå bl. a. mot n. ö., t. ex. mellan Stripa
och Riddarhyttan. Isolerade partier av
formationen uppträda dels i trakten av Sala, dels n. om
Kolsva. Leptitformationens stora betydelse beror
på att mell. Sveriges järn- och sulfidmalmer äro
knutna till dess undre, eruptiva del. Alldeles
på gränsen mellan V. och Dalarne ligger
Gränges-bergsfältet med apatitjärnmalmer. Större
utbredning ha kvartsj ärnmalmerna. De äro mest
blod-stensmalmer, som mer el. mindre ha omvandlats
till svartmalmer. Viktigaste fyndorter för denna
malmtyp äro Stribergs gruvfält, Pershyttefältet,
Stripa odalfält, Riddarhyttans och Norbergs
malmtrakter. Skarnmalmer utgöras av
svartmalmer och uppträda tills. m. kalkstenar.
Manganrika skarn- och kalkmalmer finnas i Ställbergs-,
Bastkärns- och Nybergsfälten samt i Klackberg
och Kolningberg i Norberg. Manganfattiga
skarnjärnsmalmer uppträda i Källfallsfältet (Rid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgb/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free