Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtfärgämnen - Växtföljd (cirkulation, omlopp, rotation) - Växtförädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707 Växtföljd—Växtförädling /08
alger finnas k 1 o r o f y 11-färgämnen, som ge
större delen av vegetationen dess dominerande
gröna färg. Hos alla förekommer det blågröna
k 1 o r o f y 11-a, uppbyggt av fyra pyrrolkärnor
kring en magnesiumatom och förestrad med
metylalkohol och fytol. övriga klorofyller äro
kemiskt mycket närstående klorofyll-a. Hos högre
växter finnas c:a 25% gulgrönt
klorofyll-b. Grönalger innehålla samma klorofyller, men
övriga alger förutom klorofyll-a andra
klorofyllfärgämnen, närstående de nämnda men delvis
ofullständigt kända, t. ex. hos brunalger och
kiselalger ett dominerande feofyll (k 1 o r
o-f y 11-c), i rödalger ännu en avvikande form,
k 1 o r o f y 11-d. De röda till blå färgerna hos
dessa samt hos blågröna alger orsakas av rött
fykoerytrin och blått fykocyan. —
övriga v. äro karotinoider, antocyaner och flavoner
(se d. o.).
Växtföljd (cirkulation, omlopp,
rotation), den ordning, vari olika grödor följa
varandra på åkern. Vid fortsatt odling av samma
växtart på samma åker avtar vanl.
skördeav-kastningen, jorden blir ”trött”. Därför och för
att ernå lämplig fördelning av åkerarbetena och
gödslingen brukar man omväxla med grödorna,
varvid dessa få komma i viss följd. Motsatsen
är fritt jordbruk, som kan ge större
möj-ligheter att begagna tillfälliga konjunkturer för
lönande avsättning av vissa skördealster. Äldsta
och primitivaste v. äro de numera föga brukade
sädesbruken (se Enskiftesbruk,
Tvåskiftes-bruk, Treskiftesbruk och Fyrskiftesbruk), vid
vilka säd följer på säd omedelbart el. utan
annat avbrott än för trädning. Från dessa
bruk-ningssätt har man vanl. övergått till att mellan
sädesgrödorna inskjuta foderodling på fleråriga
vallar, sädesvallbruk (koppelbruk),
t. ex. träda, höstsäd, 3 år vall, 2 år vårsäd.
Om rotfrukter och baljväxter skola införas,
till-lämpas ofta följ, v.: 1) hel- el. halvträda, 2)
höstsäd, 3) rotfrukter och baljväxter, 4) vårsäd, 5) 6)
vall och 7) höstsäd el., om vallinsådden skall ske i
vårsäd: 1) hel- el. halvträda, 2) höstsäd, 3)
vårsäd, 4) 5) vall och 6) vårsäd (jfr Växelbruk).
För v:s rationella anordning böra gälla följ,
regler: varje växtslag bör följa efter lämpligt
föreg. växtslag, ”förfrukt”, och ”tröttande”
växter blott med flera års mellantid. Grödorna
ordnas så, att grundlig bearbetning och gödsling
kunna ske med regelbundna mellantider.
Mellan g r ö d o r, ss. stubbrovor el.
grönfoderväxter, kunna inskjutas efter tidigt mognande gröda
före bearbetningen för nästa års sådd.
Växtförädling. Med v. menas framställandet
av nya, i odlingsavseende förbättrade sorter av
våra gagnväxter (ang. v. av skogsträd se
Skogs-trädsförädling). Förädlingsarbetet består i att
ur populationer, som innehålla flera olika
ärftliga typer, utvälja och föröka de typer, som
anses bäst. Med moderna urvalsmetoder utväljas
jämförelsevis snabbt de bästa i populationen
förekommande typerna, och i självbefruktande el.
vegetativt förökande växtslag uttagas vid urvalet
konstanta typer, som ej möjliggöra vidare
för
bättringar genom urval. Därför är det vid
arbete med dyl. växtslag numera oftast nödvändigt
för förädlaren att själv framställa populationer,
vilket sker i synnerhet genom korsning mellan
olika typer. — Den först tillämpade
urvalsmetoden var massurvalet. Vid detta utväljas
till förökning de bästa plantorna. Bland dessas
avkomma utväljas återigen de bästa o. s. v. Ej
ens ett mycket länge fortsatt massurval leder
till konstanta typer, utan endast till populationer,
där förhållandet mellan goda och dåliga typer
förskjutits till förmån för de goda. När genom
massurval framställda sorter förökas utan
urval, gå de därför tillbaka och försämras. Mera
bestående resultat av förädlingen ernås med
hjälp av individuella
avkommebe-dömningsmetoden (även kallad
pedigree-metoden), varvid man tager frö av varje planta
för sig och prövar avkomman från varje enskild
planta under flera generationer. Till att
grundlägga den nya sorten utväljer man till sist
avkomman efter ett enda individ. Samma
urvalsmetod tillämpas för självbefruktande växtslag,
då man skaffar sig urvalsmaterialet genom
korsning. Då måste man emellertid också
vid urvalet beakta, att man uttager ärftligt
konstanta typer. Vid korsningsförädlingen avser
man dels att sammanföra i en typ hos olika
typer förekommande goda egenskaper
(kombinations f ö rädl in g), t. ex.
vinterhärdigheten hos en vetesort förenas med
avkastningsförmågan hos en annan, dels också att ur
kors-ningsavkomman utvälja typer, som i en el. flera
egenskaper överträffa båda föräldrasorterna
(transgressionsförädling). —
Korsbe-fruktade växtslag tillåta ej användandet av
individuella avkommebedömningsmetoden, dels på
gr. av de praktiska svårigheter, som det erbjuder
att i stor skala tvinga dem till självbefruktning,
dels också därför, att självbefruktningen leder
till en stark inavel med i regel ogynnsamt
resultat. Därför har man för dessa växter i regel
fått nöja sig med massurval el. familj ef örädling.
De bästa resultaten vid förädling av
korsbefruk-tare synas erhållas genom samkorsning.
Vid denna metod uppdragas ett antal morfologiskt
och i praktiskt viktiga egenskaper täml. lika men
genealogiskt och fysiologiskt skilda familjer.
Dessa förökas var för sig, ända tills det för
odlingen avsedda bruksfröet skall produceras.
Detta sker på så sätt, att de blommande
plantorna av grundfamiljerna få avblomma
tillsammans och i största möjliga utsträckning korsas
med varandra. — En förädlingsmetod, som
särsk. under de senaste åren visat sig vara
lovande, är framställning av nytt
förädlingsma-terial genom
kromosomtalsfördubb-1 i n g. Många av våra viktigaste kulturväxter
äro polyploida, medan andra (t. ex. råg, betor,
rödklöver) ha låga kromosomtal. Sedan man
numera, särsk. med hjälp av colchicin, relativt lätt
kan fördubbla antalet kromosomer i
cellkärnorna och därmed arvsmassan, har på detta sätt ett
omfattande nytt kulturväxtmaterial framställts.
Mest lovande för dyl. förädling äro växtslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
