Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åska - Åskledare - Ås kontrakt - Åskvigg - Åskådning - Åsle - Åsljunga - Åsna, tamåsna, böricka - Åsnebrygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Åskledare—Asnebrygga
852
Blixtar över Innsbruck.
observeras blixtar, vilka röra sig mycket
långsamt och till utseendet närmast påminna om
raketer, varför de även kallas raketblixtar.
En sällsynt urladdningsform består av flera
efter varandra lysande kulor, s. k. p ä r 1 b
andsblixt. En omdiskuterad form utgör klot- el.
k u 1 b 1 i x t e n, vilken består av en lysande,
närmast klotformig massa, som i sällsynta fall
uppstår i samband med blixturladdningar och
som rör sig efter marken el. bland föremål på
denna el. i vissa fall i fria atmosfären. Ibland
explodera klotblixtar med kraftig knall och
åstadkomma därvid i en del fall stora
mekaniska skador, ibland åter försvinna de ljudlöst
utan några synbara verkningar. Med y t b 1 i x t
menas stilla, ljudlösa urladdningar, ibland
observerade inom åskmoln, varvid dessa te sig för
ögat som stora lysande ytor. I verkligheten
bestå de av glimurladdningar inom stora volymer.
Ett annat ljusfenomen, som ibland förväxlas med
föreg., uppstår, när avlägsna blixtar lysa upp
moln och återskenet blir synligt på stora avstånd
ända upp till 200 å 300 km. Sådana återsken gå
ofta under namnet kornblixt (sillblixt).
Med hänsyn till skadegörelse är närmast
linjeblixten av betydelse. Blixtens skadegörelse, när
den träffar j ordade föremål, är beroende av
spänning, strömstyrka och tidsvaraktighet. I
vissa fall inskränker sig skadegörelsen till mekanisk
åverkan i form av splittring av fasta föremål,
smältning av metaller etc., i andra till antändning.
På elektriska luftledningar åstadkommer blixten
störningar i form av överspänningar.
Åskledare, anordning för skydd av byggnader
el. andra därmed jämförbara föremål mot
blixt
urladdningar (”blixtskydd”). Den första
bygg-nads-å. utfördes 1752 i Philadelphia av
Benjamin Franklin. — Å. för en byggnad bör anordnas
så, att genom den beredes lättaste väg för
urladdningarna över byggnadens yta mot jord. De
högst belägna delarna av en å. på en byggnad
utgöras av uppfångare och t a k 1 e
d-ningar. Nedledningarna utgöra
förbindelse mellan uppfångare och takledningar samt
i jorden belägna jordlinor med
jordkontakter.
Ås kontrakt, i Skara stift, består av följ. 9
pastorat: Borås och Brämhult; Fristad,
Borgstena och Gingri; Toarp, Rångedala, Äspered,
Tärby och Varnum; S. Ving, Härna,
Fännes-lunda och Grovare; Sandhult, B redared, Tämta
och Vänga; Od, Molla, Alboga och öra;
Häll-stad, Murum, S. Vånga och Möne; Skölvene,
N. Säm, Hov och Källunga; Eriksberg,
Mjäld-runga och Broddarp.
Åskvigg, blixt, särsk. om stiliserad avbildning
av sådan. — Å. el. t o r s v i g g är i
folkspråket benämning på i jorden funna
stenåldersred-skap, särsk. stenyxor. Dessa ansågos ha
nedträngt i jorden vid åskslag, varefter de
upp-tränga mot ytan en aln för varje år.
Föreställningen, som finnes över stora delar av Asien
och Europa, sammanhänger med tron på en
åskgud, som slungar sitt vapen efter fientliga väsen.
Åskådning, den omedelbara uppfattningen av
konkreta verkligheter. Då den förmedlas av
något el. några av våra sinnen, kallas den
sinnesås k å d ni ng. Om intellektuell å. se Intellektuell.
Åsle, sn i Skaraborgs län, Vartofta hd, ö. om
Falköping; 20,56 km2; 394 inv. (1955). Tillhör
Falbygden (se d. o.) och sänker sig från
Varvs-berget i ö. till den av Slafsan genomflutna,
delvis sanka Åsledalen i v. 1,130 har åker. Kyrkan
är i sin kärna medeltida. Ingår i Slöta, Karleby,
Ä., Mularps och Tiarps pastorat i Skara stift,
Vartofta kontrakt. Tillhör storkommunen
Vartofta. — I Å. besegrades konung Albrekt 1389
av drottning Margaretas trupper (minnessten).
Åsljunga, samhälle i örkelljunga sn i Skåne.
Åsna, tamåsna, b ö r i c k a (av fr.
bour-rique), E’quus a’sinus, tillhör hästdjuren (se pl.
vid d. o., bild 6 å pl. vid Sicilien och bild
å sp. 732 vid Spanien) och avviker från hästen
genom längre öron, endast i spetsen tagelklädd
svans och mindre storlek. Liksom i fråga om
hästen äro öraser vanl. mindre, i vissa fall ej
över 75 cm mankhöjd, medan bl. a. Sydarabiens
ädla maskatåsnor nå storleken av en häst.
Färgen växlar från i regel grått till brunt el.
svart-brunt. Längs ryggen och vinkelrätt mot denna
över korset går en svart strimma. Å. är mer
anspråkslös än hästen i fråga om föda,
ihärdigare och användbar till arbete vid högre ålder.
Av de båda möjliga korsningarna mellan å.
och häst kallas den mellan åsnehingst och
häststo m u 1 a, produkten av häst och åsnesto
mulåsna. Endast mulan är föremål för
systematisk uppfödning. Båda korsningsprodukterna äro
sterila.
Åsnebrygga (lat. pöns asinörum), uttryck, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
