Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlogsbas - Örlogsdepå - Örlogsfartyg - Örlogsflagga - Örlogsflotta - Örlogsgaljadet - Örlogsmannasällskapet, Kungl. - Örlogsstandert - Örlogsstation - Örlogsvarv - Örlogsvimpel - Örn - Örnbräken - Örne, Anders - Örnen (stjärnbild) - Örnsköldsvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ö. ingå örlogsvarv och andra
underhållsanstalter, nautiskt skyddade ankarplatser och
förtöjningsplatser samt ev. även bergrum för
fartygen. Ö. omfattar även erforderliga
försvarsanstalter. I Sverige finnas Ö. i Stockholm,
Karlskrona och Göteborg, krigshamnar dessutom kring
Härnösand och Fårösund.
Örlogsdepå, permanent örlogsbas med mindre
resurser under fredstid i fråga om personal,
verkstäder och fartyg än de primära
örlogsbaserna. I Sverige finnas f. n. 2 ö., Hårsfjärdens
(i Stockholms s. skärgård) och Gustafsviks
(invid Härnösand). — Fartygsdepå,
gemensam benämning på ubåtsdepå,
motortorpedbåtsdepå, minsvepardepå m. fl.,
organiseras i anslutning till örlogsvarven och
omfattar personal för översynsarbeten och
provturer med de fartyg, som icke äro rustade för
expedition.
Örlogsfartyg, se Krigsfartyg.
Örlogsflagga, se Flagga samt färgpl.
Örlogsflotta, till skillnad från handelsflotta
den militärt rustade och ledda delen av ett lands
fartyg.
Örlogsgaljadet, underofficers befälstecken
(se d. o. med färgpl.).
Örlogsmannasällskapet, Kungl., Sveriges
äldsta militärvetenskapliga samfund med
ändamål ”att följa och arbeta för utvecklingen av
sjökrigsvetenskapen ävensom av sjöväsendet i
allm. och därigenom befrämja fäderneslandets
nytta”. Ö. stiftades 1771 på initiativ av
kaptenlöjtnant F. W. Leijonancker. 1955 räknade Ö.
61 hedersled., 160 arbetande och 35
korresponderande medl. Organ är Tidskr. i sjöväsendet
(1836 ff.).
Örlogsstandert, kommendörs befälstecken (se
d. o. med färgpl.).
Örlogsstation utgör en administrativ enhet
för flottans underofficerare, underbefäl och
meniga. Ö. fanns till 1955 i Stockholm, Karlskrona
och Göteborg.
Örlogsvarv, varv, avsett för nybyggnad,
reparation och underhåll av i första hand
örlogsflottans fartyg men även övriga försvaret och
staten tillhöriga fartyg. Sedan 1945 äga även
inhemska och utländska handelsfartyg rätt att
undergå reparation och översyn på de svenska ö.
Ö. finnas i Stockholm, Karlskrona och Göteborg.
Örlogsvimpel, se Vimpel och färgpl. vid
Befälstecken.
Örn. 1) (Zool.) Under benämningen örnar
sammanfattar man stundom en grupp bland
dagrovfåglarna, som utmärkes genom naken
vaxhud. Till ö. räknas bl. a. släktena Aquila (se
Kungsörnsläktet), Haliaëtus (se Havsörn),
Circaëtus (se Ormörn), Lophoaëtus (se Tofsörn),
Harpia (se Harpyja) och Pandion (se
Fiskgjusar).
2) Ö. betraktades tidigt av de indoeuropeiska
folken som fåglarnas konung, symbol av kraft,
seger och herravälde. I den grekiska mytologien
var den helgad åt Zeus. Som fälttecken
nyttjades den bl. a. av romarna. Napoleon I
återupplivade 1804 den romerska ö. som fälttecken.
Inom heraldiken är ö. en av de
allmännast förekommande bilderna. Den framställes
alltid uppflygande och sedd framifrån samt med
utspända vingar och utsträckta fötter, huvudet
är vänt i profil, i regel åt h., med näbb och
utsträckt tunga. Vingarna äro vanl. så mycket
utsträckta, att de tillsammans bilda en
halvcirkel, ha spetsarna i höjd med huvudet och
tydligt utritade pennfjädrar, ofta nedtill
uppböjda. Stjärten består av ett fåtal symmetriskt
ordnade fjädrar, ofta i form av heraldisk lilja.
Fötterna äro onaturligt stora och försedda med
kraftiga klor. Denna ö., kallad fläkt örn
(el. endast heraldisk ö.), är den i heraldiken
allmännast förekommande. Är den försedd med
dubbla halsar och 2 från varandra vända
huvuden, kallas den dubbelörn. I nyare tiders
heraldik förekomma även naturligt återgivna ö.,
t. ex. den napoleonska.
Örnbräken, bot., se Bräken och Polypodiaceae.
Örne, Anders Emanuel, politiker,
ämbetsman (f. 1881 1/10), Ö. har inom den kooperativa
rörelsen gjort en betydelsefull insats, bl. a. som
Kooperativa
förbundets sekr. och medl.
av förbundets styrelse
1916—21 och
1923—26 samt av dess
förvaltningsråd 1926—52.
Ö. invaldes av
socialdemokraterna i F. K.
1919 och tillhörde
t. o. m. 1934
riksdagens mera
uppmärksammade krafter.
Hans ekonomiska
samhällsuppfattning har
starkt liberal prägel.
Ö. var statssekr. i
Finansdep. 1920, statsråd och chef för
Kommunikationsdep. 13/10 1921—19/4 1923 och
generalpostdir. 1925—47. Ö. har bl. a. utg.
”Kooperatismen” (1921, 3:e uppl. 1928) och ”Kooperativa
idéer och spörsmål” (1924).
Örnen (lat. A’quila), en av de ”ptolemaiska”
stjärnbilderna, belägen vid 19—20t rektascension
och —10—+20° deklination. Den innehåller ett
40-tal stjärnor ljusare än 6:e storleken, av vilka
Altair är av 1:a storleken.
Örnsköldsvik, stad på n. kusten av
Ångermanland, Västernorrlands län; 9,62 km2; 7,486 inv.
(1955); med närbelägna samhällen i Själevads
sn (Domsjö, Alf redshem, Gullänget m.fl.) och
Arnäs sn (Järved, Bonäset m. fl.) bildar Ö. en
sammanhängande stadsbygd med c:a 25,000 inv.
Ö., den nuv., huvudorten i n. Ångermanlands
kustland, grundades som köping 1842. 1892 erhöll
köpingen en betydelsefull järnvägsförbindelse
med N. stambanan vid Mellansel, och 1893
beviljades den stadsrättigheter. — Staden har
ett vackert läge på sluttningen ned mot
Ö.-fjärden och omges av skogklädda höjder, ss.
Åsberget (217 m ö. h.). I Stora torgets park är
B. Liljefors’ örnmonument (i granit, 1916)
placerat. Ett par tvärgator äro anlagda som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
