Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Gotlands bildstenar. En märklig förhistorisk monumentgrupp, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILD STEN AR
Det kristna korset i övre delfältet är den enda
sinnebild, som stenen bär. Sambandet med de
tidigare monumenten ådagalägges sålunda
endast av konturformen (och ramverket). Men
det finns många samtida, till både format och
utförande oansenligare stenar, vilka i stället
för eller vid sidan om ornamentik i den
nya stilen ge repliker av de äldre
monumentens rika figurscener, ryttare, skepp o. s. v.
Härmed är översikten över
den vanligaste bildstenstypens
utseende under sju sekler
avslutad. Det förekommer
emellertid vid sidan om de nu
beskrivna ett mindre antal
monument av en annan, förmodligen
föga kortvarigare typ. Det är
»kisthällarna», som antingen
förekomma parvis -—• likt flera av
den föregående huvudtypen —
eller t. o. m. i fyrtal. De ha
bildat liksom gavlar eller i senare
fallet alla fyra sidorna av kistor,
placerade över gravar.
Kisthällarna ha en kontur, som ytterst
återgår på den antika husgaveln,
sådan denna gärna utformades
med dekorativa upphöjningar på
takfallens nedersta hörn. De
gutniska kisthällarna ha sålunda
rätlinjiga sidokanter, deras överkant
bildar en konvex båglinje mellan tydligt
markerade hörnklackar. Närmast ha de sina
förebilder bland vissa under merovingisk och
karolingisk tid i frankiskt område (t. ex. i
Trier) förekommande kristna gravvårdar.
Från Änges i Buttle härrör en dylik kista (bild
13), tillkommen före tiden omkr. 700, från Ardre
kyrka en annan (bild 12), vars ornering är
typisk för en framskriden del av 1000-talet. Den
sistnämnda är enligt runskrift rest av Liknats
söner över deras moder. Förut hade samma
män rest sin fader ett monument av den van-
Bild 14. Bildsten från Sjonhems
kyrkogård, nu i Gotlands
fornsal.
liga svampformiga typen. Detta ger anledning
förmoda, att kisttypen särskilt användes på
kvinnogravar. Därför talar ock, att redan på
de tidigare kisthällarna de eljest vanliga
stridsscenerna antingen helt saknas eller, om de
uppträda också där, tydligt träda tillbaka för
scener av annat, fredligare innehåll.
Inom båda de typgrupper, som ovan skildrats,
kunna vi sålunda iaktta en fast, århundraden
igenom på gutnisk botten segt
vidmakthållen tradition. Men
endast i vissa avseenden, framför
allt beträffande
konturbildningen, kunna vi iaktta någon
egentlig, för ön egendomlig
utveckling av det från början givetvis
inlånade. I fråga om tekniken
iakttas tvärtom en mycket
sägande tillbakagång, som först
under 1000-talet ersättes genom
inhämtandet av nya färdigheter
utifrån.
Den egentliga utsmyckningen
följer ingalunda lagarna för
en regelbunden utveckling. De
konstnärliga värden, som envar
av de tre stora epokerna
fram-bragt, äro alltför olikartade för
att kunna sägas motsvara
interna linjer. De avspegla ensidigt
— och av allt att döma känsligt — de
allmänna förändringar, som den rika handelsöns
kulturmiljö under seklernas lopp genomgått
under trycket av utlandsförbindelsernas
skiftande art och räckvidd, de ekonomiska
konjunkturernas fluktuationer o. s. v. Det är
m. a. o. det allmänna historiska
händelseförloppet, som också inom bildstenarnas
formvärld bestämt växlingarnas rytm och åsätt var
tidsgrupp sin prägel.
Det kan tilläggas, att styrkan av den
nationella egenarten, så långt den nu låter sig
påvisas, står i omvänd proportion till graden av
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
