Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Fornegyptisk balsamering. Över 30 000 mumier vetenskapligt undersökta, av Gunhild Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FAMILJEBOKS
MÅNADSKRÖNIKA
Årgång 2
MARS 1939
Häfte 3
FORNEGYPTISK
BALSA-MERING.
ÖVER 30 000 MUMIER VETENSKAPLIGT
UNDERSÖKTA.
Ehuru intresset för de egyptiska mumierna
ända från 1700-talet varit livligt, har man
egendomligt nog ända till senaste tider icke
vetat stort mer om själva
balsameringsproce-duren än vad Herodotos dch andra klassiska
författare haft att förtälja. I början av
1900-talet inledde emellertid Elliot Smith sina
banbrytande undersökningar av Kairomuseets
mumier, bland vilka då ej fanns ett enda exemplar
från äldre tid än 1600 f. Kr. Senare ha ett
flertal nya fynd från äldre perioder studerats
av fackmän, i främsta rummet anatomerna G.
Elliot Smith och D. Derry. Inalles äro nu mer
än 30 000 mumifierade eller blott förtorkade
lik undersökta. Värdefulla bidrag till den
pågående diskussionen om
balsameringsmeto-derna ha även lämnats av fackmän på andra
områden, främst av den i Egypten
verksamme kemisten A. Lucas. Innan vi övergå
till en redogörelse för de vunna resultaten,
måste emellertid några ord sägas om motiven
för det egendomliga bruket och egypternas
egen syn på detsamma.
Egypterna balsamerade sina döda, emedan de
ansågo kroppens bevarande som en nödvändig
förutsättning för den dödes lyckliga tillvaro i
livet efter detta. På något mystiskt, troligen
aldrig genomtänkt sätt var det i
gravkammaren bevarade liket en garanti för att en kropp
även i livet efter detta stod till hans
förfogande. Deras uppfattning visar på denna punkt en
omisskännlig frändskap med den äldsta
kristendomens lära om kroppens uppståndelse som
en förutsättning för att de hädangångna skulle
komma i åtnjutande av det eviga livets sällhet.
Föreställningen om en rent andlig existensform
saknades i bägge fallen.
Måhända berodde den specifikt egyptiska
formen av tron på en samhörighet mellan
kropp och själ även hinsides döden
ursprungligen på landets säregna naturförhållanden. I
dess torra klimat bli ju även de bräckligaste
ting oförgängliga. I plundrade förhistoriska
gravar finner man ej så sällan den förtorkade
kroppen med muskler, hud och hår i samma
skick som kort efter döden. För den äldsta
tidens egypter, som ständigt plundrade gamla
gravar, var det därför en självklar sak, att liket
ej förmultnade. Den tanken låg då nära, att
dess onormala förintelse innebar en fara för
den döde. Dessa äldsta gravar äro blott små
fördjupningar i ökensanden, som het och
uttorkande omslöt liken. Vid den historiska tidens
början c:a 3300 f. Kr. övergick man emellertid
till att ge gravarna formen av verkliga rum,
först byggda i marknivå och senare uthuggna
i klippgrunden åtskilliga meter under
jordytan. Denna ståtligare gravtyp utestängde san-
■i 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
