Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Våra större rovdjur. Skola björnen och vargen utrotas? av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROVDJUR
1880-talet fanns varg blott i
de tre nordligaste länen, och
där fälldes inalles 333, de
flesta eller 236 i Norrbottens
län. Under 1890-talet
inträder en ökning, som sannolikt
ägde rum genom invandring
från nordöst, så att i
Norrbottens län under denna period
dödades 366, i Västerbottens
107, i Jämtlands 266 samt
t. o. m. i Dalarna, som förut
varit vargfritt, 19. Under
det nya seklets första
decennium hade vargstammarna
samma inbördes förhållanden i de tre nordligaste
länen, men de hade minskat. I slutsumman för
hela landet, som var 301, ingingo dock de 23 sista
vargarna i Dalarna. Följande årtionde
inträffade åter en invandring från öster, som
åstadkom en ökning av de i Norrbottens län fällda
vargarna till 286, men i Västerbottens blev ej
ökningen större än till 29, under det att
invasionen ej alls var märkbar i Jämtland; där
visade sig rentav en fortsatt nedgång i det
fällda antalet till 73. Under åren 1920—29
dödades i Norrbottens län de tre första åren 55
vargar, men en valpsjukeepidemi minskade
säkerligen sedan stammen, så att under de följande
åren sammanlagt blott 23 vargar fälldes. I
Västerbottens län hade stammen gått ned, så att
under samma tioårsperiod endast 15 vargar
kunde dödas, och i Jämtlands län var antalet
34. I Västerbottens län kunde under några av
de första åren av 1930-talet ingen enda varg
fällas, i Jämtlands endast 1 1930 och t. o. m. i
Norrbottens län blott 2 under 1931. Under de
båda sista år, från vilka färdig statistik
föreligger, nämligen 1936 och 1937, dödades i
Norrbottens län resp. 10 och 8 vargar, i
Västerbottens län resp. 1 och 5 samt i Jämtlands län resp.
1 och 0. För att rätt bedöma dessa siffror bör
man även taga hänsyn till den eggelse att för-
Skalle av varg, fångad i sax.
följa dessa djur, som ligger i de mycket höga
skottpengar, vilka utbetalas för varje dödad
varg. Dessa uppgingo under den nämnda tiden
till sammanräknat ett så högt belopp som 550
kr. per djur. När det oaktat antalet fällda
vargar särskilt i Västerbottens län under flera
år varit så lågt, som nämnts, torde detta endast
kunna ha sin grund däri, att vargarna varit
helt fåtaliga.
Vad fångsten beträffar, bör betonas, att
bruket av sax är förbundet med ett ohyggligt
djurplågeri, emedan den på dylikt sätt fångade
vargen söker att våldsamt frigöra sig med
käkarnas hjälp. Han biter därvid med sådan
kraftansträngning i saxens skalmar, att alla
tänder utom framtänderna och den bakersta
kindtanden, som ej når fram till saxen,
splittras och brytas sönder. Men det är ej nog
härmed. Vargen fortsätter att arbeta för sin frihet,
så att han skaver djupt ned i käkbenen och
även stora delar av tandrötterna nötas bort.
Det är uppenbart, att detta måste tillfoga
djuret oerhörda smärtor. Man kan knappast
anse, att ett sådant brutalt fångstsätt bör vara
tillåtet i ett civiliserat land. Men även i den
nya jaktstadgan tillåtes det. Det finnes dock
ett tillägg: »Gillrad sax skall dagligen vittjas.»
Detta skall väl vara menat som en lindring.
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
