Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Svenska Akademiens ordbok. Den första hälften nu fullbordad, av Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sv. AKADEMIENS ORDBOK
ning om vad Tegnérs granskning betydde. Hans
med fin handstil fullskrivna ark med
randanmärkningar till korrekturen voro en
uppfriskande, stundom rentav upplyftande läsning. Han
kunde göra långa utflykter över ord, deras
härstamning, inbördes samband och betydelser och
kasta nytt ljus över både dunkla och klara
punkter. Några av ordbokens mest intressanta
anmärkningar över rollfördelningen mellan vissa
liktydiga ord torde kunna tjäna som exempel
på Tegnérs insatser i artikelgranskningen. Hans
ofta mycket vidlyftiga tilläggsförslag måste dock
för utrymmets skull beskäras. Man har tagit
väl vara på Tegnérs innehållsrika kritiska
anteckningar och bundit in dem — de utgöra 14
digra volymer. Dessa torde kunna ge uppslag
till många språkvetenskapliga avhandlingar.
Det blev mycket snart uppenbart för
redaktionen, att den tid av 45 år, som från början
angivits som behövlig för slutförandet av verket,
var otillräcklig. Man ville nämligen icke
pruta av på gedigenheten, på fullständigheten
eller grundligheten i behandlingen av varje ord
i språket. Varje artikel skulle vara en
monografi över ordet i fråga. Ett försvar för denna
ståndpunkt fann man i den fordran, att
ordboken skulle bilda ett pålitligt underlag för
svenska språkstudier av de mest skilda slag.
Under årens lopp svällde artiklarna alltmera.
Somliga av dem motsvarade vetenskapliga
avhandlingar, såsom artikeln den, som fyllde 137
spalter, d. v. s. nära ett helt häfte. Och då man
hade hundratals språkprov, som belyste ett ords
användning, var man angelägen att grundligt
dela upp ordets olika betydelser och lägga isär
de mest fina skiftningar i dess användning,
varvid även anmärkning gjordes om tidigare
förekommande men numera obrukliga förbindelser.
Särskilt avgränsandet av närliggande betydelser
är ett mycket mödosamt arbete, varpå en
oerhörd tid kan spillas, och i vissa av ordbokens
äldre delar gick man nog icke så sällan alldeles
för långt härutinnan.
Under dessa förhållanden förefaller det icke
överraskande, att utgivningstakten med åren
minskades i stället för att, som akademien hade
haft anledning att vänta, ökas. Medan man år
1903 hade sänt ut fyra häften, 40 tryckark, kom
man under åren 1911—19 icke över två häften
(20 tryckark) något enda år; 1913 stannade det
vid ett häfte, och 1914 utkom intet. Då de
årliga omkostnaderna torde närmat sig 100 000
kronor, hade man kommit i ett ohållbart läge.
Vårt språk utvecklas ju snabbt, och Tegnér, som
1912 efterträtt Söderwall som ordbokens högste
chef, kunde 1916 meddela akademien, att man
med den gängse takten och de alltjämt
svällande språkproven för varje år fjärmade sig
från slutet i stället för att närma sig det.
Artiklarnas ansvällning pekade då mot ett hundratal
band, innan man skulle ha avverkat bokstaven
Ö. Tegnér avgick 1916 från chefskapet, vilket
övertogs av souscheferna med aktuarien Otto
Hoppe i spetsen. Otto Hoppe intog en viktig
plats i redaktionen. Han var under många år
den trognaste och trägnaste arbetaren jämte
chefen, och han ägnade ordboken varje uns av
kraft, som han förfogade över. Varje antydan
om en avprutning på ordbokens höga
vetenskapliga standard till förmån för en raskare
utgivning var honom en styggelse. Och
tanken, att arbetet kunde komma att nedläggas,
var honom i högsta grad anstötlig. Han höll
orubbligt fast vid programmet och släppte
aldrig hoppet.
Ordboksfrågans kritiska Isfee tillspetsades nu
för varje år. Stämningen i akademien för att
uppge det hela växte. De förslag till åtgärder,
som från de ansvariga framlades för att
påskynda takten, visade sig vara utan verkan. 1919
uppdrogs efter aktuarien Hoppes död åt
docenten E. Tuneld att tills vidare övertaga ledningen,
samtidigt som akademien vände sig till staten
med önskan att få överlämna ordboken åt
dess omsorger. Hänvändelsen ledde till avslag
1921, efter gjord utredning. Mellanhavandet med
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
