Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Svenskt livräddningsväsen. Dess resurser och verksamhetsformer, av Torsten Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVRÄDDNINGSVÄSEN
väsendet icke var tillräckligt för att fylla
behovet av dylika anstalter utefter vår
långsträckta, på vissa områden för sjöolyckor
utsatta kust. Ett antal år 1903 vid
Hallandskusten inträffade svåra skeppsbrott föranledde,
att ortsbefolkningen där tog initiativ till en
penninginsamling för anskaffande av pålitlig
räddningsmateriel. Inom Sveriges allmänna
sjöfartsförening bildades därefter en
livbåtskommitté, som likaledes igångsatte insamling för
upprättande av nya livräddningsstationer. Med
sålunda hopbragta medel anlades år 1906 den
första på enskilt initiativ tillkomna
livräddningsstationen i Stafsinge på Hallandskusten.
Men flera räddningsstationer behövdes. Vid
denna tid funnos 16 staten tillhöriga
livräddningsstationer. Arbetet för att på
frivillighetens väg åstadkomma en utbyggnad av
livräddningsväsendet krävde emellertid en särskild
organisation, och i sådant syfte stiftades år
1907 Svenska sällskapet för räddning av
skeppsbrutne. Detta sällskaps verksamhet är
helt grundad på frivilliga bidrag, donationer,
medlemsavgifter, tillfälliga gåvor, av vilka en
betydande del hopbringas genom insamling
dels ombord på svenska fartyg, dels ock av
särskilda damsällskap, s. k. livbojar. Med
hjälp av medel, som på nu angivet sätt
hop-bragts, har sällskapet för en kostnad av c:a
800 000 kr. anlagt 19 räddningsstationer, vid
vilka sällskapet för närvarande upprätthåller
verksamheten.
Vid de tidigast av sällskapet inrättade
stationerna utgjordes materielen av efter den tidens
förhållanden moderna roddlivbåtar samt
raketapparater jämte för transporten av denna
materiel erforderliga vagnar. Sällskapet
övergick emellertid snart till att utrusta nyanlagda
stationer med motorlivbåtar. De första
räddningsstationerna av denna typ, tre stycken,
blevo färdiga 1912. Utvecklingen gick
därefter raskt framåt, och år 1917 hade man
kommit så långt, att man kunde anskaffa den första
patrullerande motorlivbåten, förlagd till Vinga.
Denna typ av räddningsfartyg, som visat sig
utgöra det mest betydelsefulla medlet att bistå
skeppsbrutna, är ständigt bemannad under
pa-trulleringstiden, i regél 7 månader under höst
och vinter. Bemanningen utgöres av en
befälhavare och tre besättningsmän. Sällskapet har
för närvarande tre stationer utrustade med
dylika patrullerande motorlivbåtar, nämligen
förutom Vinga, som avpatrullerar kuststräckan
Paternoster—Tistlarna, Käringön, som
avpatrullerar kuststräckan Paternoster—Hållö,
och Örskär, som avpatrullerar kusten vid
Ålandshav. Av sällskapets övriga
räddningsstationer är en utrustad med motorlivbåt och
raketapparat, åtta med motorlivbåt, fyra med
roddlivbåt och raketapparat samt tre med
allenast raketapparat. Avsikten är, att
roddlivbå-tarna såsom numera icke tidsenliga efter hand
skola ersättas med stationära motorlivbåtar.
De patrullerande motorlivbåtarna ha en
längd av c:a 18 m, en bredd av 5 m och ett
djupgående av c:a 2,4 m. De äro utrustade
med råoljemotorer om 60 till 90 effektiva
hästkrafter, radiotelefon eller radiotelegraf och
radiopejlapparat; de göra en fart av 8,5 knop.
De stationära motorlivbåtarna ha i regel en
längd av 14 m, en bredd av 4 m, ett djupgående
av 1,8 m och ett deplacement av c:a 17 ton. På
senare tid har en ny, mindre typ av
motorlivbåt kommit i bruk; denna har en längd av
allenast 10 m, en bredd av 2,9 m, ett
djupgående av 1,1 m och ett deplacement av c:a 7
ton. En dylik båt finnes anskaffad för
sällskapets räddningsstation i Falkenberg, varjämte
ytterligare en båt av samma typ i år
färdigställts för stationen i Galtabäck på
Hallandskusten.
Roddlivbåtarna äro av lätt typ; de hålla i
regel 9 m i längd, 2,5 m i bredd och ha ett
djupgående av 0,5 m. De äro transportabla på
särskilda vagnar.
Sällskapets stationära motorlivbåt av den
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
