- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
598

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Den svenska upplysningens främste. Kellgren i nyare svensk litteraturforskning, av Victor Svanberg - Kroatisk autonomi. En långvarig stridsfråga vid sin lösning, av Artur Almhult

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett i fjol utkommet arbete om »Thorild och
franska revolutionen» av Stellan Arvidson
skjuter den sociala synpunkten i förgrunden
vid förklaringen av Thorilds strid mot
Kellgren och hans gärning över huvud taget.
Thorild var enligt Arvidson en representant
för den framträngande borgarklassen. Han
sätter sin friska folkliga frispråkighet mot den
cirklade och glättade småtäcka »politessen» i
kungliga salar och adliga salonger. Det skulle
vara två artskilda kulturtyper, två kämpande
samhällsklasser, som drabba samman i Thorilds
nappatag med smakdomaren i Stockholms
Posten.

Att Thorild framställt Kellgren som en
förljugen lycksökare är obestridligt och även
begripligt. Men även här förelåg ett missförstånd.
Väl hade Kellgren lärt sig levnadsvett som
informator i adliga hus, men ända från hans
första studenttid andas hans brev avgjord
adelsfientlighet. Han hade inte heller skytt att i sina
dikter ge stickord åt anstoltheten och

»den goda ton, som mera gäller
än vett och dygd och skicklighet».


Gustav III hade han under en följd av år
ägnat en rad lovkväden, vilkas uppriktighet
det är svårt att bedöma, men när han nått
kungagunsten, försmådde han att odla den.
Hovman passade han inte till, och efter Gustav
III:s statskupp 1789 blev han frondör i brev
och tal, ja t. o. m., ehuru ytterligt beslöjat, i
skrift (dikten »Dälden»). Han hälsade lika
entusiastiskt den franska revolutionen som
Thorild; vid dess utbrott grät han av glädje
»som ett barn, nej, som en man». Hur
nära de båda författarna stodo varandra i sin
strid för upplysningen visar bäst en parallell,
som Arvidson drar mellan »Ljusets fiender»
och en ungefär samtidig tidningsartikel av
Thorild. Båda vilja frita upplysningen från
ansvar för våldsdåden under revolutionen.
Thorild skriver:

»Til et så ytterligt Oförstånd föras af sit nit
Uplysningens fiender. Vane vid et visst Mörker,
hvaruti de funnit antingen vissa egna fördelar, eller för
sina själars gemenhets skuld, et visst gamman, tro
de alfvarsamt, at Ljuset är et förstörande element,
at det är farligt, at det gör våld: då likväl alle
seende med förtjusning röna den glädande och i
sanning Gudomliga Mildhet, hvarmed det visar oss
tingens Ordning och Skönhet, och gör af
Mänskligheten och Naturen en harmonie.»

Kanske utan att ens ha läst Thorilds
tidningsartikel har Kellgren, när han valde att
översätta och omarbeta »Ljusets fiender», sagt precis
detsamma: att ljus är en god sak, trots att ett
ljus kan ställa till eldsvåda. T. o. m. en eldsvåda
kan dessutom vara nyttig, om nämligen

        ... ett nytt palats man drar
ur askan af det platt förbrända.


Det är Kellgrens testamente. Hans tro på
upplysningens makt var så stark, att han anade
en förnyelse efter revolutionens
förstörelsearbete.

        Victor Svanberg.

KROATISK AUTONOMI.



EN LÅNGVARIG STRIDSFRÅGA VID SIN
LÖSNING.

Den 1 dec. 1918 erbjöd en deputation från
det jugoslaviska nationalrådet i Zagreb, en
representation av Österrike-Ungerns sydslaver,
prinsregenten i Serbien att övertaga ledningen
av ett serbernas, kroaternas och slovenernas
rike. Denne samtyckte, och därmed
grundades en ny stat, som sedan hösten 1929 officiellt
bär namnet Jugoslavien. Födslovåndorna voro
dock svåra, de yttre gränserna fixerades först
1919, och det kom snart till slitningar mellan
serber och kroater. Ledaren för det kroatiska
bondepartiet, Stjepan Radić, hade i
nationalrådet röstat mot föreningen med Serbien, och
två dagar efter den nya statens proklamerande
kom även det kroatiska statsrättspartiet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfm/1939/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free