Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHTTNDBADETS KONBT.
med ett uppenbart och retsamt eflektsökeri, är aili förkonstling: ställning,
dräkt, uttrycket i det bleka, fina, välborstade Kristushufvudet. Och detta var
det enda af sina porträtt, han själf gillade. Det är en bild af den
personifierade inbilskheten.
Eftervärlden är skoningslös mot Wiertz som målare och aflardar honom
med epiteten abnorm, lånare, humbug. Men han var åtminstone ingen
dussin-människa och ingen filisternatur, och om han var en stympare som målare,
så var han dock en ganska ovanlig stympare. Om han i stället för att
full-måla dukar, stora som väggar, på ett obehärskadt sätt, som alltid visar brist
på naturstudium, nöjt sig med att låta sin fantasi gå lös öfver små
kopparplåtar, så skulle man inför dessa hans raderingar fäst sig mera vid idéen,
vid uppslaget, vid hvad konstnären haft att säga än vid utförandet, och en
och annan kritiker skulle nog i så fall beklagat, att dessa grandiosa fantasier
ej fått den monumentala form, deras motiv förtjänade. Flera af hans motiv
höra afgjordt mera till griffelkonsten än till målningen, medan andra till sin
hela anläggning äro monumentala, vore de än utförda i smått. Men de ha
afgjordt det fel att ej vara målade af Rubens. När man bläddrar bland Goyas
raderingar, måste man då och då tänka på Wiertz, de bådas fantasi äro ibland i släkt.
Bland fantasterna i århundradets konst är Wiertz kanske den största martyren
men alldeles säkert ej den främste konstnären — i alla händelser en
psykologisk gåta, inför hvilken man ej kan förbli likgiltig.
I århundradets midt började nya idéer att göra sig gällande äfven i den
belgiska konsten. Efter David och efter Delaroche förde Courbet dit en ny
strömning från Frankrike, efter klassicism och historiemåleri blef det
hvar-dagsrealismens tur att göra sig gällande med större kraft än dittills. Och
äfven den fann god jordmån i »måleriets fosterland».
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
