Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnärerna, lusten att se, att lära och att täfla. Svensk konst gör sig nu
för första gången gällande i det europeiska konstlifvet, och flera utvandrade
svenskar vinna på olika platser ett aktadt namn.
I London uppstår en liten svensk koloni. Mikael Dahl, som kommit
dit redan 1678 och som efter studier i Paris och Italien blifvit bofast i
London, blef en rival till Kneller som den förnäma societetens porträttör.
Hans Hysing graverade porträtt af samma högheter, som Dahl målade,
Charles Boit, född i Stockholm, blef en eftersökt emaljmålare, först i
London, sedan i Paris och i Tyskland. I Paris vann Klingstedt rykte
för graciösa och friska miniatyrer, som galanta kavaljerer gärna smyckade
sina tobaksdosor med. Kristian Richter och Martin Meytens d. y. vunno
anseende som miniatyrmålare, den sistnämnde hamnade i Wien, där han
blef direktör för konstakademien. Denna akademis första prismedalj
graverades af en annan svensk, Bengt Richter, och äfven porträttmålare
David Richter, den äldsta af de fyra bröderna med detta namn, vann
berömmelse i Wien. Den andra brodern Johan stannade i Venedig. Svenska
konstnärer äro spridda här och hvar i Europa, endast hemma finnas
knappast andra kvar än några porträttmålare och medaljgravörer. Ej ens
bataljmåiaren Lemke, bördig från Nurnberg, som i galleriet på
Drottningholm målat Karl X:s och Karl XI:s segrar, kunde förtjäna sitt bröd under
Karl XII utan dog i elände.
Men nu gryr ett nytt tidehvarf. Krigarkonungens äfventyrsdrama är
speladt till slut, efter det kungliga enväldet följer Frihetstiden,
rådskammarens och riksdagens maktperiod. I politiskt afseende är det en tid
af svaghet och depravation, men på andliga och materiella områden pågår
då ett stort och betydelsefullt nydanings- och grundläggningsarbete. Äfven
konstlifvet börjar åter att uppblomstra. Det får sin utgångspunkt och sin
medelpunkt i ett stort nationellt byggnadsföretag, fullbordandet af
Stockholms slott. Dess arkitekt var Nikodemus Tessin d. y., skolad i Italien
och Frankrike. I detta slott åstadkom han ett spirituellt arbete i romersk
palatsstil, på ett öfverlägset sätt lämpadt för byggnadsplatsen, harmoniskt
och behagfullt i former och linier. Till slottets dekorativa utsmyckande
utan och innan måste man åter se sig om efter hjälp från utlandet. De
främste bland de konstnärer och konsthandtverkare, som nu »inlockades»
i Sverige, voro målaren G. T. Taraval och skulptören J. Ph. Bouchardon
-— däremot ledde underhandlingarna med Tiepolo ej till önskvärdt resultat.
Från Paris kommo de nya männen, och de förde med sig den
smakriktning, som med det nya seklet efterträdt den utlefvade barocken.
Dessa fransmän startade också den ritskola, ur hvilken
konstakademien växte fram. Skolan började helt anspråkslöst i det praktiska syfte
att utbilda skickliga medhjälpare åt de vid slottsbygget anställda
konstnärerna. Dessa uppfostrade oegennyttigt ett ungt släkte, som skulle göra
dem själfva öfverflödiga. Denna skola utvecklades till en statsinstitution,
dess tillvaro som akademi räknas från 1735, dess förste direktör blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
