Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kom turen till herrame att bli hänryckta. »Quelle
charme!» »Allerliebst!» »Such a darling!» »Carina!», ljöd
det rundt omkring. Hon gjorde en liten nådig böjning
med hufvudet, ett litet omärkligt tecken till sin
ackom-panjatör, och så började hon.
Hennes röst liknade alldeles henne själf. Den var
välformad, pärlrund och klar och lika väl dresserad, som
hon själf var väl klädd.
Hon sjöng en aria ur en fransk, modern opera, och
hon kunde den fulländadt. Det var verkligen en alldeles
silfverklar intonation som hos en kanariefågel. Hur hon
kunde drilla, så att hennes lilla strupe darrade! Hvilka
rena kromatiska skalor och eleganta fioriturer hon
serverade, med en blick till publiken, som sade: »Var det
inte förtjusande gjordt?» — Jag tror, att arian skulle tolka
något slags kärlekspassion, som man åtminstone måtte
antaga af de ord af texten, som man hörde. Men jag
måste tillstå, att dels musiken i och för sig själf icke
var synnerligen gripande, och dels tog den unga
sångerskan det med lugn. Hon sjöng: »Je meurs pour toi!» med
samma milda leende och samma klara klang i rösten,
som om hon skulle ha sagt: »Je me porte h, merveille»,
hon slog sina glasklara drillar med den lugnaste säkerhet,
oaktadt orden tolkade en vild smärta.
Då arian var slutad, utbrast hela salen i applåder.
Hon var alltför söt! Och en sådan röst! en riktig liten
näktergal! och sådana drillar! och en sådan toilett!
Hon neg så förtjusande, log, så att man såg alla de
små hvita tänderna, och kastade en vänlig blick till alla,
till höger, till vänster, upp emot läktaren, där
tjänstepersonalen satt, hon tackade alla! — och alla började åter
applådera och inropa henne så många gånger, att man
till sist var frestad att sätta fram en stol, för att hon
skulle få sitta och stanna kvar med detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
