- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
9

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den unge ädlingen lät därpå för sig föreställa en del
af de närvarande, och efter detta officiella möte skildes
åter de trolofvade.

Bröllopsdagen kom, och hela Florens var på benen.
Vigseln skulle förrättas i Santa Maria dei fiori.
Högaltaret var klädt med en hel skog af hvita liljor, och
golfvet ända från ingångsdörren tätt strödt med rosor,
öfver alla gator, där tåget skulle draga fram, hade man
spänt sidensegel mellan husraderna, prydda med d’Estes
och Strozzis vapen. Dörrar och fönster voro smyckade
med emblem, korsade oliv grenar till tecken på fred
och förening och långa snodder med nedhängande majsax
och frukter som omen för rikedom och öfverflöd. Hela
torget framför rådhuset var belagdt med blått kläde, och
från Loggia dei Lanzi upp genom rådhusgården skulle
brudparet passera genom en tät häck af fanor.

Kyrkvigseln var nu förbi, brudparet kom ut och
skred hand i hand öfver dömplatsen. Brudgummen var
iklädd en violett sammetsdräkt, tätt broderad med pärlor,
och han strålade af lycka. Han böjde sitt ljusa, lockiga
hufvud fram emot den unga prinsessan vid sin sida, men
hon gick blek och allvarlig med nedslagna ögon.

Allt detta nya och främmande hade ängslat henne,
och hon kände sig beklämd och olycklig. Blott detta,
att vakna inne vid en trång gata, med mörka, hotande
palats öfverallt omkring sig, så att hon knappt kunde
se himmeln, tryckte henne. Hon hade varit uppfostrad
ute vid Tivoli, med utsikt öfver den vida campagnan,
som utbredde sig som hafvet så långt hennes ögon kunde
se, och hon hade gått omkring i den stolta och allvarliga
parken omkring villan i en stillhet, som blott sällan
af-bröts af ett besök af resande från Rom.

Nu var hon från morgon till kväll omringad af
människor, af hvilka de flesta voro för henne nya och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free