- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
10

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

obekanta, som bon icke visste huru hon skulle tilltala.
Icke heller lämnade man henne ett ögonblick i fred
med sina egna tankar. Fadern hade ännu så många
förmaningar, modern så många råd och bekymrade
föreställningar att meddela henne, kammarjungfrurna så
många frågor om hvilka juveler och dräkter hon ville
välja för dagen, att hon kände sig plågad och förföljd.

Hon hade knappt sett den man, med hvilken hon
skulle gå till altaret, och hon lät på sin bröllopsmorgon
ikläda sig bröllopsdräkten utan att fästa någon
uppmärksamhet vid alla de dyrbarheter, hvarmed man prydde henne.

Blek och tyst som en staty satt hon med de långa
svarta ögonhåren nedslagna öfver de hvita kinderna.

Man flätade och krusade hennes hår och satte
brudkransen därpå, utan att hon lyfte hufvudet för att se sig
i spegeln. Som i sömnen klädde hon sig i den
silfver-broderade, hvita brudkläd ningen och de små skorna, som
voro öfversållade med hvita pärlor. Fadern kysste henne
på den kalla pannan, och modern omfamnade henne,
utan att det tycktes röra henne. Hon hade gråtit så
mycket om natten och visste ju nu, att efter denna dag
hennes öde var bestämdt och skilsmässan från föräldrarne
oundviklig.

I kyrkan hörde hon den stora sångkören,
ackompanjerad af många stråkinstrument, flyta tillsammans
öfver sitt hufvud som en ström, hvari hon drunknade.
Som genom en dimma såg hon alla ljusen på högaltaret
mellan de hvita liljorna, biskopens gyllne mässkåpa och
korgossarnes svängande rökelsekar. Hon hade sagt sitt
ja och gick nu vid brudgummens hand ut på gatan, där
människor från alla sidor trängde sig fram för att få se
henne.

Men tåget var väl ordnadt. Framför redo tre härolder,
som med trumpetstötar fingo alla fotgängare att vika åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free