- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
16

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

all denna ceremoniosa artighet något kallt och hånande,
ja, nästan hemskt hotande, som glimtade fram, liksom
när någon bakom en mask skrattar åt allt som försiggår
omkring honom.

Var det samma violin, som spelade? En annan tid,
ett annat folk, en annan ande talade genom den....

Det var länge sedan maestro Angelo hade slutit sina
ögon i döden; hans violin försvann, såsom saker kunna
försvinna i denna världens oroliga omkastningar. Då den
åter dök upp, var det i Frankrike.

Den hade kommit i händerna på en fattig ung man
vid namn Pierre Roubot, son till en svarfvare i Paris.

Anda från det han var liten, hade han haft två stora
passioner, som växte med åren. Den ena var kärlek till
musiken. Den andra var hat till kungahuset, till adeln,
till de förnäma och alla, som ägde makten och
härligheten, medan han, hans föräldrar och kamrater måste
träla för sitt dagliga bröd.

Att på allvar ägna sig åt att vara musiker kunde
det icke vara fråga om.

Hvarifrån skulle man få pengar till det?

Han måste sitta i svarfstolen hos fadern, bakom den
tarfliga lilla boden, som blott besöktes af det slags
kunder, hvilka ha det minsta möjliga att betala med. M n
a-la sina lediga stunder ända till sent fram på natten
använde han till att öfva sig.

Han hade som barn haft en liten dålig violin, men
sedan hade han tillfälligtvis på en auktion efter en
ruinerad italiensk familj fått tag i den gamla, märkliga
violin, hvars värde han genast förstod, fastän den var
illa medfaren af tid och oförstånd. Så litet den än
kostade, måste han dock låna pengar för att köpa den
och få den riktigt i ordning, men han arbetade dubbelt
så energiskt i svarfvarbänken och försakade många dagar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free