- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
26

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så tröttnade publiken på honom och vände sig till
andra och nyare stjärnor, som icke voro så noga i valet
af sin repertoir men kunde göra sådana konststycken
och krumsprång, som föllo den stora mängden i smaken.

Från att ha varit den eftersökte, blef den store
konstnären den förbigångne, och så slutligen den glömde.
Han kunde kanske ännu mycket längre ha hållit sig
framme, men han hade inga anlag att »puffa» för sig, —
denna modema konst, hvartill fordras en särskild
be-gåfning.

Han kunde vara både ond och bitter och djupt
be-dröfvad, när han såg, hur både den ene och den andre
af de yngre blefvo föredragna framför honom själf — dessa
pojkar, mot hvilkas konst han kunde ha tusen rättvisa
anmärkningar att göra —, men han teg och gick åt sidan.

Om människor icke förstodo, hvad verkligt god
musik betydde, voro de icke heller värda att höra den.
Hvad honom själf angick, kunde han undvara deras gunst.
Han skulle aldrig i lifvet nedlåta sig till något slags;
humbug för att ställa sig in hos en nyckfull publik.

Han hade på Bin tid förtjänat mycket pengar, men
han älskade dem icke nog för att behålla dem, och så
länge han hade nog, tyckte han, att han också hade nog
till att dela med åt alla andra.

Men Bå kom ensamheten, ålderdomen ryckte allt
närmare, och det enda som återstod af allt det goda, Bom
tillhört honom, var hans violin och en dotter, som var
hans hjärtas Btörsta glädje.

Hans hustru hade dött som ung, och han hade varit
både far och mor för sin lilla flicka. De två hade lefvat
det innerligaste samlif, till dess hon vid tjugu års ålder
gifte sig med en skollärare i Bryssel.

Det var en duktig och vacker ung man, och fadern
hade ingenting annat emot honom, än att han tog dottern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free