Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemskt, frånvarande uttryck. Drillarna ljödo beständigt
mera hotande, skalorna hånlogo med en allt kallare klang.
Denna afton svor Pierre Roubot, medan han spelade
sin sarabande och gavott, att de alla där nere skulle dö
— alla!
Hans stämma skulle bli en af de många tusen, som
dömde dem, och det skulle ske snart. Men ännu denna
afton skulle de få lof att dansa! Och han slutade stycket
med den sirligaste figur på violinen, som lät som en
djup bugning för drottningen, — henne, som han kort
därefter såg föras till afrättsplatsen.... Det ryste i
mig, då de klappade i händerna och ropade omkring
mig. Var det triumfropen omkring giljotinen? ....
Nej — fortfarande konsertsalen. Violinen tystnade, och
synen var försvunnen.
* Ånnu en gång denna afton berättade violinen en
historia från en svunnen tid.
Revolutionen hade sköljt sina böljor öfver Europa.
Violinen hade följt med som en hyfvelspån i den stora
strömmen och hade blifvit kastad öfver den franska
gränsen in i Belgien.
Först hade den kommit att tillhöra olika rika
amatörer, som icke kunde spela på den utan gömde den
som en annan antik kuriositet, och först efter många,
långa år hade den åter kommit i händerna på en
konstnär.
Det var en stor konstnär, som på sin tid eldade
publiken med sitt spel, men han var en af dem, som
icke kunna förmå Big att offra åt någon simpel eller
däUg smak. Han ville endast spela den bästa musik,
▼are sig folk ville höra därpå eller ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
