Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en ny; jag vet icke hvarifrån de allesammans vimlade
fram.
Men plötsligt kom det mellan träden en gammal,
gammal gumma. Hon kunde knappt släpa sig fram vid
sin käpp, och jag måste hjälpa henne att sätta sig på
en sten. Det var med möda hon kunde stöta fram orden
mellan pustningar och hosta, och då ändtligen rösten
kom, var den så darrande, att det lät, som när man har
gråten i halsen.
»Ja, jag skall säga frun, — jag är gammal, — jag
är hundra år! — Det är inte småsaker, det! — Nej, det
är det inte. — Och fattig är jag, och fattig har jag
alltid varit, — — — och när jag nu hörde att
herrskapet kom, så tänkte jag, att man kanske kunde vilja
vara barmhärtig mot en gammal stackare — och —
och»––––-så började hostan.
Då hon hade fått litet att läska sig med, fortsatte
hon:
»Ja, ja, hvar och en kan tycka att lifvet är tungt,
och hvar och en har sitt, men när man har lefvat i
hundra år, är man trött, och då önskar man att Herren
i sin nåd ville göra slut på ens elände.»
Jag frågade, om hon icke hade några barn.
»Jo, jag har en pojke, som är ute och plöjer, —
där — där ute vid vår stuga!»
Hon pekade med sitt gamla knotiga finger utåt
skogen.
»En pojke, hur gammal är han?»
»Åh, han är sjuttiofem år», sade hon med en
resignerad min och snöt sig.
»Inga fler?» frågade jag.
»Inga fler, — inga fler! Alla äro döda! Alla har
jag sett födas och dö, och nu är jag ensam, och jag
längtar, jag längtar efter att få komma härifrån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
