Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från torntrappan, där jag stod, kunde jag icke se
hennes ansikte eller några af detaljerna i hennes gestalt.
Hon var omgifven af ett hvitgult, strålande skimmer,
hvari guldbroderierna på hennes dräkt darrade som
stjärnor och som slog en gloria om hennes krönta hufvud. —
Hon var i detta ögonblick himmelns drottning, som visade
sig i hela sin fläckfria härlighet för jordens barn. Och
jag förstod, att just så uppfattades hon af en ung kvinna,
som låg på knä djupt nere framför hennes fötter. Hon
var svartklädd och hade en slöja öfver hufvudet, som
alldeles dolde hennes ansikte, och hufvudet var böjdt
öfver de sammanknäppta händerna, hvilka lågo som
maktlösa i hennes knä.
Icke ett ljud förnams i kyrkan. Endast en präst
syselade med smygande steg med de heliga kärlen vid
högaltaret, och dammkornen hvirflade ljudlöst och
mång-färgade i de långa solstrålarna. Nedsjunken, och liksom
förkrossad i bön, låg denna bedjande kvinna framför den
himmelska synen ofvanför henne. — Hvilken hopplös
sorg hon än kunde gömma på, hvilken synd hon än
måtte ha att bekänna, så är jag säker på att hon i detta
ögonblick fick tröst; för henne fanns den himmelska, eviga
trösten i denna stund synligen tillstädes. Den behöfde icke
tala genom människoläppar, den behöfde blott visa sig
och därmed säga: »Här är jag! Jag lefver och beskyddar
dig. Hvad du än har förbrutit, hviska det till mig, —
jag tiger. Hvad ditt hjärta längtar efter, betro mig det. „
Jag har makten! — Ar du ångestfull och orolig, lyft
dina ögon till mig! Jag är den eviga, lycksaliga friden!»
Mer och mer blixtrade madonnabilden i
solnedgången, och djupare och djupare böjde sig bedjerskan ner.
Plötsligt lyfte hon hufvudet och slöjan föll från
hennes ansikte, ett ungt, rörande, förgråtet ansikte. —
Hon sträckte fram halsen, som om hon i tankarna ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
