- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
44

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne icke ett ord. Med ett uttfryck af stum, slö, trotsig
förtviflan stirrade hon framför sig och lät den andras
ordsvall skölja öfver sig.

Där passerade en engelsk dam, en stor skönhet,
elegant klädd. Jag såg efter henne, men den unga flickan
gaf henne icke en blick. Där kom en rad riktigt fina
sprättar, klädda efter sista modet, med knappen på sina
promenadkäppar i munnen och hattarna på sned. De
kastade i förbigående några hastiga, forskande och
föraktfulla blickar på henne. — Hon tycktes icke märka det.

Tåget började fnysa och frusta som en drake, fardig
att flyga, och vid det buller, det förorsakade, höjde den
gamla häxan sin röst ännu mer. Den ljöd öfvertalande,
öfvertygande, men hvad hon sade, förstod jag icke.

Ville hon häfva de sista skruplerna i en ensam,
för-tviflad själ, eller ville hon öfvertala henne till någon
inbringande förbrytelse, för hvilken till och med den mest
fallna kvinna skulle rygga tillbaka? Jag vet det icke,

— men aldrig har jag sett ett viljelöst offer för det ondas
inflytande så öfvergifvet, så förtvifladt som denna kvinna,
som stod här för att draga sin undergång till mötes.
Hon hade tydligen ingen enda vän i hela världen, som
skulle kunna eller vilja hjälpa henne. Hon var dömd,
och i sista ögonblicket stod denna elaka gamla kvinna
och stötte henne med säker hand ned i afgrunden.

Det var ett sådant ögonblick, då man riktigt känner
sin egen feghet och oduglighet. Rättvisans stämma inom
en säger: »Hjälp henne då! Rädda henne! Ser du inte,
att det beror på ett ögonblick!—» Men medan man
tydligt hör denna stämma, rör man sig icke utan ser
på, som om man vore åskådare vid en afrättning.

Människorna började taga plats i vagnarna. Flickan
gick ut för att sätta sig upp i en tredje klassens kupé. Den
gamla häxan trängde sig efter, tätt i hennes spår som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free