- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
43

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller i tjänst. De vifnlade om h varandra i en brokig
mängd.

Bland alla dessa vackra och fula ansikten fanns det
ett, som särskildt ådrog sig min uppmärksamhet. — Det
var en ung flicka, som stod i ett hörn med en liten
resväska på armen. Hennes dräkt var ytterst fattig, men
icke dess mindre utstyrd med så många brokiga färger
och så mycket af de fina damernas aflagda bjäfs, att det
icke var svårt att se, hvilket slags kvinna som bar det.

— Hon var icke vacker men hade ett kraftigt, markeradt
ansikte, med starka, hvälfda ögonbryn och tjocka flätor
af groft, svart hår. Hennes ursprungliga mörka hudfärg
var täckt af ett tjockt lager af rödt och hvitt smink,
men de bara händerna voro röda och grofva.

Allt hos henne borde egentligen ha varit ägnadt att
väcka ens obehag och motvilja, och dock var det något
hos henne, som strax kom mitt hjärta att nästan stanna
af deltagande för henne, och det var ett uttryck af så
djup förtviflan, att jag aldrig vet mig ha sett det i en
liknande grad på ett människoansikte.

Framför henne stod en gammal käring, ett riktigt
häx-utBeende. Hon var barhufvad och enögd och hade
icke en tand i munnen. Men denna tandlösa mun rörde
hon med en förvånande munvighet. Icke ett ögonblick
stod den stilla, utan som ett hjul snurrade hennes
obegripliga italienska åstad med alla de dramatiska höjningar
och sänkningar af rösten, som man blott kan frambringa
i södern.

Medan hon talade, fäste hon sitt lilla, gulgröna öga
skarpt på den unga flickan framför sig och ledsagade sin
ordström med en oändlig omväxling af alla slags gester.
Då och då tystnade hon ett litet ögonblick med ett
frågande tonfall, som om hon väntade ett svar, men hon
fick det aldrig. Den unga kvinnan framför henne svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free