- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
47

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var bestämdt en liten gosse; jag har litet
erfarenhet i att förstå mig på lindebarn, och det var något
i sättet att hålla hufvudet och draga ihop ögonbrynen,
något i rörelserna af de små fasta armarna, som sade
mig, att det var en liten italiensk gosse, jag hade fått
tag i. — Lyckligtvis var han i den späda ålder, då det
är ett litet väéen alldeles likgiltigt, hvem som tar det,
bara den som tar det håller väl fast, och jag gjorde det
eå bekvämt som möjligt för honom.

Det var en liten vacker unge med olivfargad hy,
som var dunig som på en liten fågel. Ögonen voro stora
och svartgråa med fina, skarpt tecknade ögonbryn. En
liten näsa, som tydligt sade, att den med det första
tänkte kröka sig, och den allra sötaste och allra minsta
mun, man kunde tänka sig, som med ett litet högtidligt
uttryck spetsade sig och öppnade på läpparna.

Gossen låg på ryggen, med hufvudet stödt mot min
arm, den ena lilla tummen i munnen, och såg
uppmärksamt på månen.

»Där ligger du och tittar», tänkte jag, »och vet inte
hvilken lycka du är född till. Här skall du växa upp,
bland dessa berg och underbara sjöar, där allt det stora
i Schweiz och det milda, förtrollande i Italien har samlats
för att skapa ett paradis.»

Han såg på mig, och jag tyckte, att han drog litet
på munnen. »Ja du! Du kan skratta, du! Medan

vi andra däruppe vid världens ända gå omkring i is
och snö, så snöar det här redan fruktblommor, och
medan vi plocka våra sura krusbär och rifva fingrarna
blodiga för att få dem, behöfver du bara gripa efter
drufvorna!»

Det är märkvärdigt hvad lindebarn ha snabb
uppfattning! Han började verkligen röra sin lilla hand, som
om han räckte ut den efter något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free