- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
51

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De gingo förbi mig och nickade åt mig och ställde
sig sedan nere vid stenarna för att meta. Valter [-skyndade-] {+skyn-
dade+} sig att ta plats på den stora, flata stenen, där man

afgjordt stod bäst, och räckte sitt metspö till Nils.

’ »Åh, sätt på en mask åt mig», sade han.

Nils böjde sig ner och satte mask på hans krok,

därpå gjorde han sitt eget metspö i ordning, och de
började meta.

Det var alldeles lugnt där nere, och de talade icke.
Jag hörde blott, när de då och då drogo upp refven
och kastade ut den igen i en annan riktning.

På en gång började Nils skrapa med fotterna. Han

drog upp en liten fisk, som hängde och sprattlade för-

tvifladt i solen med sina silfverfjäll.

Valter kastade ett par mörka blickar på den och

teg. Efter ett par minuter hade Nils om igen napp. Denna
gång var det en abborre med röda fenor, som han kastade
i land.

»Hvad du har lyckan med digl» sade Valter och
flyttade sig, så att han stödde sig på det andra benet.

»Ja, se en sån en», sade Nils förnöjd. »Den skall
jag ge mormor till kvällsmat.»

De började igen, och Nils fick det ena nappet efter
det andra. Valters flöte hade ännu icke rört sig.

»Det tror jag nog», sade Valter förtretad, »att det
nappar för dig. Det fins ju ingen sol, där jag står, och
fiskarna tycka inte om skuggan.»

»Vill du byta med mig?» sade Nils genast. »Kom
och ställ dig här. — Se här! Eäck mig handen.»

Valter tog emot den och var med ett språng öfver
på Nils’ sten. Nils ställde sig på den flata stenen, som
Valter hade lämnat. Men lyckan tycktes vilja följa
Nils, och det varade icke länge, förrän han åter fick
napp på det ställe, där han stod, och drog upp den ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free