- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
50

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ute på vågorna och härligt där borta på andra sidan,

— men här är lika bra, — och jag blir liggande.»

Medan jag låg i sådana djupsinniga tankar, kommo
gossarne gående nedför backen med sina fiskredskap.
Det var de två kusinerna, ungefär jämnåriga, bägge
mellan en tolf, tretton år. — Det var emellertid stor
skillnad på dem i storlek och utseende.

Nils, som gick främst, var liten till växten,
bred-axlad och kraftigt byggd. Han hade alldeles ljust,
kortklippt hår, kort näsa, en allvarlig, stor mun och ett
par goda, trofasta, små blå ögon. Han var klädd i
randiga sommarkläder och bar, utom metspöet, asken med
maskarna.

Bakom honom kom Valter, en lång, smärt gosse,
elegant växt, med smala händer och runda handleder.
Han hade nästan kolsvart hår, som hängde i långa tofsar
ner öfver pannan, fina ögonbryn och en rund, röd
barna-inun. Det vackraste hos honom var dock hans ögon, ett
par sammetssvarta, milda, melankoliska,, förföriska ögon
med långa silkesögonhår.

Om man skulle gå till bottnen af saken, var det allt
de där ögonens skull, att han så ofta fick ja, när han
bad om något, och att han ofta slapp ett straff, som
kunde ha varit rätt väl förtjänt. — Hans far och mor,
hans mormor och tanter, — alla skämde bort honom,—■
ja, jag med! Det måste jag erkänna.

Han gick långsamt ned för vägen, klädd i en helt
blå dräkt med korta byxor och en blå krockethatt, som
satt vårdslöst på nacken.

Nils var ett stycke framför honom, och då de nu
skulle gå nedför backen, spejade Valters ögon ifrigt
framför sig.

»Nils!» ropade han. »Pax för den stora stenen till
höger! Där vill jag stå!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free