- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
61

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De två små tvillingsystrarna komma springande.
»Mamma, få vi en kaka!» »Ja, ja, barn», säger frun och
slår med handen. »Få vi två?» »Ja», ljuder det
frånvarande svaret.

»Få vi sex — elfva — ljorton?» »Ja», säger frun utan
att höra det ringaste på hvad de säga. Hon står som
på nålar för att komma in till sällskapet igen.

»Vi få florton», ropa småflickorna förtjusta och
klappa i händerna. Detta utbrott kallar frun till sans
och förnuft igen. »Fjorton, är ni tokiga, barn! Ni få
visst inte några kakor nu. Jo, en kan ni få att dela.»
Och efter denna snöpliga upplösning af barnens illusion
skyndar sig frun tillbaka till salongen.

Då hon går in, ser jag den äldsta dottern stå bakom
henne och med en enda girig blick försöka att uppfånga
något af hvad som försiggår här inne.

Det är en förtjusande flicka, med ännu magra armor
och tunna händer, men med tecken till att snart blifva
mycket graciös. Hennes långa, ljusa hår hänger
oordentligt ned öfver skuldrorna.

Hon har sin hvardagsklädning och förkläde på, ännu
helt korta klädningar. Jag vet, att många finna barn
vid den åldern obehagliga, men jag tycker tvärt om, att
just denna öfvergångsperiod är så fängslande. Ännu äro
de barn, men stå redan med spetsen af foten inne på ett
obekant område. Leken börjar snart att blifva allvar,
och med förundrade blickar, halföppna läppar, återhållen
andedräkt stå de och se in i det oupptäckta land — detta
lif, som ännu för dem blott innehåller under.

Så står hon just där i dörröppningen, den lilla Julia.
Det är mera lif, spändt intresse, poetisk aning i den
enda förvånade, ifriga blick, hvarmed hon betraktar oss,
än i alla oss andra tillsammans. — Hvarför får hon icke
komma in?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free