- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
62

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det har sina orsaker. Det kunde vara farligt för
henne, mena föräldrarne. Hon ser alltför mycket och
med alltför stor beundran på en ung löjtnant vid
Verm-lands fältjägare, som står här inne, en vacker ung man,
med en smidig figur, ett par vänliga ögon och små käcka,
ljusa mustascher. — Jag ser nog hvilken hänryckt, nästan
tillbedjande blick den lilla Julia sänder efter honom, när
dörren stängs. — Hvarför kan hon icke få komma in?

— Det skadar icke alls, att man ser sina afgudar på
litet närmare håll. Det kan bota en för mycket, och
ofta ganska fort. Det är icke enhvar afgud, som tål vid
att ses nära intill, icke en gång om han är löjtnant vid
Vermlands fältjägare!

Där sitter friherrinnan och talar med den unga
professorskan.

Friherrinnan är en äldre dam men ännu vacker,
hög och rak, med slätt, grått hår, regelbundna
anletsdrag och ett par ljusblå, kloka, något kalla ögon. — Hon
är klädd i svart sammet och har mycket vackra
diamanter på bröstet och om halsen.

Professorskan är en liten dam från landet, som blott
varit gift ett par år, men redan genomgått ganska
bittra och svåra sorger. Hon ser så lidande, så
öfver-ansträngd ut och har i sina ögon något af detta
uppskrämda, bönfallande, som unga människor få, när de
tidigt genomgå hårda och oväntade smärtor.

Jag har försökt att tala med henne, men då börjar
hon genast gråta, och det går ju rakt inte an i ett stort
sällskap.

Nu är hon däremot fullkomligt lugn. Friherrinnan
förmanar henae, talar till henne om pröfningamas
nödvändighet, om hur godt vi alla hafva af
motgångar och sorger, om huru först då det bästa inom
oss utvecklas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free