- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
66

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller är det kanske inbillning? Man måste ju tro
konstnärerna.»

»Ja, och konstnärerna måste tro naturen», anmärker
den unge. »Det är till naturen vi ha vändt tillbaka.
Vi komponera icke längre, vi konstruera icke längre, vi
gripa blott, gripa midt i naturen, hvar vi kunna få tag !*

— Och härmed griper han den äldre, feta herrn midt i
hans väst, så att alla berlockerna skramla.

»Allt i naturen är värdt att måla. Ingenting är fult
eller vackert, allt som lefver är sanning, och det är
sanning vi vilja, inte de gamla, komponerade lögnerna.»

»Ja, det tycker jag om», säger den äldre. Man skall
ta mig t—n kunna se, hvad en tafla föreställer, det är
den första principen jag har med oljemålning. — Min
salig farbror, öfversten, hade ett helt galleri af så kallade
antika taflor, men jag skulle sannerligen inte ha velat
ge en pris snus för hela härligheten; svarta, tobaksbruna
tingestar med de mest outgrundliga figurer på. — En
af dessa taflor ansågs för ett riktigt mästerverk; den var
målad af en eller annan holländare, som visst var död
och begrafven och nedfaren till helvetet för åtskilliga
århundraden sedan. Min farbror visade mig den och
frågade mig, hvad jag tyckte om den. Därpå frågade
han, om jag kunde förstå hvad den föreställde. Jag tillät
mig framkasta, att det möjligtvis var en blandad
kötträtt med bruna bönor och brysselkål, men farbror
förkastade med indignation en sådan tolkning och
upplyste mig om att det var: Sokrates’ afsked från sina
disciplar.»

»Ja, ser ni!» inföll den unge igen. »Ser ni! Så där
målade de förr. — Sokrates? — Hvem frågar efter
So-krates, — hvem hvet hur han såg ut? Nej, låt mig
hellre se vår gamle trädgårdsmästare, med alla tårna ute
ur sina trasiga ullstrumpor, sitta och glo, ärlig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free