- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
67

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dum, på sin drifbänk, än dessa teaterfigurer af personer,
som ingen sett och ingen frågar efter längre.»

»Nå, men duger verkligen allt i naturen att måla?»
säger den äldre igen.

»Allting! Jag skall göra hvad ni vill!»

»Till exempel den där raden af galoscher, som står
där ute i tamburen», föreslår den äldre och ler öfver sitt
eget dristiga förslag.

»Hvarför icke?» säger målaren. »Med en god
belysning, till exempel ett rödt ljussken uppifrån, en och
annan vattenpuss på golfvet efter dem, litet snö på ett
par, litet skinn om några andra, ofvanför dem den sista
halfva alnen af öfverrockarna i olika färger! — Alldeles
inte så galet! En öfverrock af en mild blå färg, en
annan med ett läckert brunt skinnfoder, en tredje––––––-»

»Nej, nej», invände den äldre herrn, »jag vill inte ha
så mycket som en half aln af öfverrockarna med, — bara
galoscherna — bara galoscherna!»

Målaren tycktes öfverväga saken ....

Ack ja! Så är det. Människor vilja ibland vara så
naturliga, att de blifva riktigt grundligt affekterade. —
Naturen har varit upptäckt oeh glömd många gånger, men
naturen bryr sig icke en smula därom. Den fortfar
oförän-dradt på sitt gamla bekanta sätt, som den har användt i ett
par millioner år att växa och blomstra, att kasta ljus och
skuggor, att hafva tusen infall i minuten, att vara vid godt
eller dåligt humör, allt eftersom det är tid och tillfälle.

Det är en lycka för naturen, när de perioder komma,
då den åter upptäckes, att den då upptäckes af nationer,
af människor, som hafva smak. — Renässansen vaknade
i Italien, hos den nation, som kanske af alla har eller
åtminstone har haft den bästa smaken. ’ Men det är, som
Ehrensvärd säger: »De gamle hafva haft smak, de
moderna hafva sökt smak.» — Och det är, som bekant, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free