- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
85

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

näppeligen någonsin i sitt lif låtit komma sig till last. Alla
starka känslor kallade han med ett enda ord svaghet, och
han var säker om att med energisk vilja kunde all svaghet
öfvervinnas. Han var en sträng och rättvis herre mot
allt sitt folk, och han fordrade mycket af dem, liksom
han fordrade mycket af sig själf, och något sådant som
en ursäkt eller en förlåtelse kunde man icke räkna på
hos honom. Men den fattigaste och ringaste kunde vara
lika säker på hans beskydd som de personer, af hvilkas
vänskap han kunde hafva den största fördel. Ingenting
förmådde besticka hans rättskänsla, hvilken, så att säga,
uppfyllde hela hans person från topp till tå.

Hvar morgon helt tidigt gjorde han sina
regelmässiga ridturer för att se om ägorna och arbetet, och han
hade reda på allt och alla. Han hade vissa timmar till
sina studier, vissa andra till sina promenader, och han
föll i sömn precis på det timslag, som han bestämt för
sin hvila. I kyrkan var han lika säkert närvarande som
prästen, och om vägarna än lågo höljda med alnsdjup
snö och vinterstormarna rasade, kunde bönderna dock
vara säkra på att få se hans slätkammade svarta hufvud med
de skarpa, bruna ögonen och den välrakade hakan öfver
den höga, hvita halsduken orörligt feticka upp från
herr-skapsbänken.

Man kan nog tänka sig, att en så fullkomlig man
icke kunde undgå att i grund och botten vara ganska
belåten med sig själf. Visserligen talade han ofta om
»människornas eländighet», om »syndens vederstygglighet»
och om huru ömkligt vi äro i klorna på »djäfvulen,
världen och vårt eget kött», likasom han i det hela gärna
citerade bibeln, i synnerhet Gamla testamentet; men hans
eget lif och hans egna tankar voro till den grad väl
bevakade, att det bokstafligen aldrig kunde finnas tid eller
tillfälle till att den allra minsta af de synder, han så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free