Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, hon, den aflidna slottsfrun, som aldrig får ro i
grafven men som under många hundra år visat sig då och då
för att skrämma lifvet ur de lefvande. Hon släpar
liksvepningen efter sig och jämrar sig så hjärtslitande, att
själfva bandhunden vaknar och börjar tjuta.»
Fru Viveka hörde endast till hälften på henne. Hon var
icke rädd för de döda, och hon kände, att hvad hon hade
träffat på icke var någon fredlös själ från en annan värld.
Det var en lefvande, mäktig kraft, som fyllde hela
naturen omkring henne, en hemlighetsfull makt, som hade
invigt henne till ett nytt lif och hvars löften uppfyllde
henne med ångest och längtan.
Som i en dröm gick hon upp på sina rum och blef
stående halft af klädd och såg ut öfver sjön, där nu
dimmorna höjde sig och lågo i långa, fina strimmor i
månskenet ....
Hon vaknade först helt till verklighet genom en röst,
som nämnde hennes namn. Det var hennes man, som
stod bakom henne.
• •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
