- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
87

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lifligt, begåfvadt barn bli en ståtlig ung dam, uppfostrad
på ett så fint och värdigt sätt, som han kunde önska.
Han tycktes hos henne ha funnit förenadt allt hvad han
möjligen kunde begära, — allt, utom penningar, men de
behöfdes ju icke, — dem hade han. Huruvida också hon
skulle vara nöjd, frågade han egentligen icke efter. Hvad
skulle hon egentligen ha att anmärka mot honom.
Visserligen var han icke längre någon ung man, — men är dygden
kanske mindre värd, därför att den är gammal och
pröf-vad? Hans mening var, att de hade anledning att tacka
Vår Herre bägge två.

Fru Viveka blef honom, som sagdt, en lydig hustru,
och lydnad, särskildt lydnad mot Aonom, satte han mycket
högt. Han fann henne också lika klok, talangfull och
vetgirig, som han hade väntat, — men likväl var det
något i hennes natur, som han icke förstod, och han
grubblade ofta på hvad det kunde vara. Vid bordet
kunde han sitta midt emot henne och stirra på henne
med sina mörka, genomträngande ögon, som då tycktes
fråga: »Hvad är du egentligen för en? Hvad är det hos dig,
som jag inte förstår? Ar det något ondt eller något godt?»

Han kunde omöjligt förstå, att en människa på en
gång kan vara både klok och barnslig, både sträng och
barmhärtig, både stark och mjuk: — det är ju en
motsägelse! Och just sådan var fru Viveka. Hon älskade
ordning lika högt som han, men det kom något mera till,
något som han aldrig hade saknat, men som han måste
medgifva var ett plus: — var det skönhet? — Afven hon
var en sträng och rättvis husmoder, men folket höll mera
af henne än honom. Hvari bestod det? Hade hon
måhända mera kärlek?

Hon tyckte mycket om musik, och han hade gifvit
henne ett nytt instrument i stället för den gamla flygeln,
som ljöd falsk likt en osanning, och på hvilken hälften af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free