- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
96

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I början arbetade hon med en nästan sjuklig ifver,
men småningom fingo hennes ljusa förstånd och hennes
energiska vilja ordning i allt. Man sade efter hand, att
en bättre husbonde än fru Viveka hade Sörsta aldrig haft.

* *

*



Då lille Nils Viktor växte upp, såg modern strax,
huru mycket han liknade henne i allt — ja, så mycket,
att hon grufvade sig för det. Han hade alla
förutsättningar för att en gång komma att lida allt, hvad hon
hade lidit. Han hade den lifligaste fantasi och ett hjärta,
som var mottagligt för de allra minsta, växlande intryck.
Han älskade musik och kunde redan som barn gå långa
timmar ensam omkring i naturen utan att tala till någon
eller företaga sig något. Hans moder såg med anande
ängslan, huru hans längtan alltid mest stod efter sådant,
som sätter själens hemligaste strängar i rörelse, och hon
motarbetade det från hans tidigaste ungdom. Hon lät
honom hufvudsakligen sysselsätta sitt förstånd och gaf
honom en lärare, som i synnerhet lade vikt på alla exakta
studier. Dessutom lät hon honom sysselsätta sig ganska
mycket med praktiskt arbete och väckte hans intresse för
för allt, som tillhörde godset och dess skötsel.

Mot ingen af sina underhafvande visade hon en sådan
stränghet som mot denne son, hvilken hon älskade så
högt. För den minsta pliktförgätenhet väntade honom
en allvarlig tillrättavisning, och om han utförde ett arbete
väl, blef det endast ansedt för något, som man hade
förutsatt.

Men äfven med den samvetsgrannaste stränghet var
det icke mycket att rätta hos honom. Han var en af de
naturer, som tyckas födda med talang att vara goda.
Hans medkänsla för andra var hastigt väckt, och hans
tjänstaktiga hjälpsamhet blef då genast verksam. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free