- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
102

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

herren till Sörsta visade sig. Hon rodnade ända upp
till hårfästet, när han kom i hennes närhet.

Viktor fann sig rörd af så mycken hängifvenhet,

ehuru det var långt ifrån första gången, som han var
föremål för en sådan, och han fann den unga flickan
både förståndig och älskvärd.

»Och så är det en sak, som jag i synnerhet tycker

om hos henne», sade han till modern. »Hon har inte

den aflägsnaste likhet med henne. Jag skulle inte kunna
uthärda något, som gjorde anspråk på en likhet med
henne, hvilken ingen på jorden kan likna.»

Så firades bröllopet, och slottet inreddes på nytt för
det unga paret. Fru Vi veka drog sig tillbaka till en

särskild afdelning däraf, i en våning, där hon kunde
lefva sitt eget lif, medan skötseln af hushållet
öfver-lämnades åt den unga frun. Allt tycktes bli bra, de
nygifta voro goda vänner, och fru Amalia skänkte sin
man en hel rad friska och vackra barn. Hon själf kunde
aldrig ge anledning till något obehagligt. Hon var
aldrig sjuk, aldrig missnöjd. Man hade aldrig sett henne
upprörd af någonting, vare sig af sorg eller glädje. Det
låg något lagom, dämpadt och behagligt i hela hennes
väsen. Hon stötte aldrig och visste alltid, huru hon
skulle uppföra sig.

Emellertid hade hon också ett par mycket starka
känslor. Den ena var, att hon i hög grad var förälskad
i sin man, den andra att hon i lika hög grad var
svartsjuk på sin svärmoder.

Hon kunde icke undgå att se eller dunkelt känna,
att det mellan dessa två fanns ett hemligt blodets och
själens band, som var åtskilligt starkare än den
äktenskapliga kedja, som förenade henne och hennes man.
Men hon visste också mycket väl, att det var simpelt
och orätt att vara svartsjuk, och hon röjde aldrig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free