- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
120

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De förstå icke, att just förmågan att kunna vara
mycket lycklig, mycket ljus och skapande, förutsätter en
annan, den att känna det mörka mycket djupt, den att
tömma det bittra till bottnen.

»Där det finns ett stort ljus, finns det stora skuggor»,
har en stor skald sagt, och vilja vi njuta af och glädja
oss öfver en ovanlig kraft, det må vara i naturen eller
hos människor, så måste vi vara beredda på att denna
kraft tager sig mycket olika uttryck. — När Medelhafvet
ler, är det vackrare än alla haf i vår världsdel, men när
det rasar, är det förfärligt att se. Det är »frånsidan af
medaljen», som alltid måste finnas där.

De resande, som kommo ett par dagar för att se
Sorrento vid denna tid, voro högst förnärmade, de andra,
som bodde där, slogo sig till tåls och väntade på bättre
tider.

De visste, att inom kort skulle hafvet åter ligga
där i hela sin gudomliga glans. Nu måste det rasa ut.
Det värsta var, att detta hårda, ombytliga väder hade
fört febern med sig. Den ene efter den andre blef sjuk.

Vi hade stått oss ganska tappert, fastän man
omöjligt kunde få varmt i rummen.. Med långa vandringar,
kallt vatten och god diet befunno vi oss dock efter
omständigheterna bra, men nästan hvar morgon, när vår
svartögde uppassare kom in med våra skor, hade han
med sig underrättelse om en eller annan, som igen hade
blifvit sjuk.

Så kom han en morgon och sade: »Nu ligger Maria
Assunta på tredje dagen, poveretta!»

Hvem var då Maria Assunta?

Det var en liten flicka, som bodde vid slutet af den
smala gata, s6m går från torget ut på klipphöjden, ett
barn på en tretton, florton år, som jag hade fattat mycken
ömhet för.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free