- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
127

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltid ha det bästa. Hon släcktes som ett bloss i h af ve t.

— Hvartill hjälper mänsklig klokhet, när de mäktiga
icke vilja?»

Jag bad henne dock betänka, att det var hennes
plikt att försöka den hjälp hon kunde få, och jag lofvade
att bära till henne den medicin, som skulle användas.
Dessutom bad jag henne att förfriska den sjuka med att
stryka vatten på ansigtet och armarna och då och då
gifva henne en klunk vin att dricka. Efter många
motsägelser gick hon ändtligen in på detta, men om
medicinen sade hon rent ut, att hon aldrig skulle låta henne
taga in den.

»Det kan kanske passa för er, ni främlingar, som
äro födda på en annan del af jorden. För oss passar

det icke. Jag lofvar att hålla hennes hud frisk», sade

Teresa, »och vin bringar alltid hälsa, — men de där
flaskorna och pulvren skulle aldrig få henne frisk.»

»Jag har för öfrigt gjort, hvad jag har kunnat»,
till-lade hon och pekade på madonnabilden, framför hvilken
två ljus voro tända. »Se där! Det är för hennes egen
skyddspatronessa, Maria Assunta. Har hon någon
tacksamhet i sig för alla de böner min lilla Maria har
upp-8ändt till henne, så hjälper hon henne nu. Det är väl
icke bara den Heliga jungfruns ämbete att taga emot

böner och gåfvor, hon skall väl hjälpa, hjälpa, — hvad

duger hon annars till?»

Alla försök, som både jag och andra gjorde för att
förändra Teresas mening, voro utan resultat. Hon sade
till sist till mig: »Jag kunde ju narra dem. Jag kunde
ju ta emot medicinen och sedan kasta bort den, men
jag vill vara ärlig mot dem, jag säger dem, att den
aldrig skall komma öfver Marias läppar. Det skulle
bara plåga henne. Vi måste vänta och se, hvad »de
mäktiga» vilja.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free