- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
128

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teresa begagnade ofta detta ord, »de mäktiga», men
hvem hon menade därmed, sade hon aldrig; hon visste
det kanske icke. Det uttryckte hennes begrepp om alla
de fientliga naturmakter, som hon alltid såg lura på
människomas lif och lycka.

I åtta dagar låg Maria Assunta i ett nästan
medvetslöst tillstånd, i stark feber. »Hon brinner upp», sade
Teresa. »Och så dessa ögon, som aldrig vilja sluta sig;
hon sofver aldrig, hvarken natt eller dag.»

Och det var i sanning en ohygglig syn att se
detta lilla lidande ansikte, med de röda läpparna, som
kippade efter luft, de stora ögonen, som beständigt
tycktes blifva större, medan hufvudet kastade sig från
den ena sidan till den andra, förgäfves sökande efter
hvila.

I åtta dagar stormade det öfver bukten vid Sorrento.
Neapel var försvunnet i dimmor och regn; vilda
förfarliga skymassor störtade öfver himmeln, laddade med
piskande hagelskurar. Det tjöt och vrålade öfver hafvet,
som om alla onda andar vore lösa.

Den nionde dagen vaknade jag därvid, att en mild,
doftande vind slog in från altandörren, som man hade
öppnat.

Hafvet låg med små krusiga böljor som en utbredd
atlaskappa. Himmeln var ännu ljusröd — det var tidigt
på morgonen —, och från Vesuvius stod en lång fin
rökpelare tvärs öfver den ljusa himmeln, där ännu ett par
stjärnor skälfde.

Det onda var flyktadt och försvunnet, och med en
så oemotståndlig skönhet bredde denna natur sin famn
emot en, att man genast glömde allt, allt. Det behöfdes
ingen förlåtelse, man var blott lycklig öfver att åter
hafva funnit det förlorade paradiset och öfver att åter se
det i sin härlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free