- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
132

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni vet kanske icke, hvilken makt musiken har öfver
människors själar», sade hon och såg forskande på mig
med sina stora, svarta ögon. Jag tyckte, hon såg ut
som en profetissa, där hon satt på sängkanten, rak i
ryggen, med en röd duk bunden kring det svarta,
grå-sprängda håret och detta stränga, högtidliga uttryck, som
hon alltid fick öfver ansiktet, när hon talade om något,
som låg henne på hjärtat. Maria Assunta låg klädd på
sängen. Jag såg hennes barnahufvud på kudden bakom
Teresas rygg. Teresa satt och höll en af hennes små
fina händer i sin.

»O!» sade Teresa och lyfte den hand hon hade fri.
»Musiken är en af paradisets allra heligaste änglar, den
ende, som följde människorna på deras hårda vandring
på jorden, — vet ni icke det?»

»Jo, ser ni», fortsatte hon. »Det var den dag, Adam
hade syndat. Ni, som äro protestanter och hedningar,
veta väl ändå, att Adam syndade?»

Jag sade henne, att vi också hade hört något därom.

»Ja, han syndade mot Gud, och Eva syndade också.
Ser ni», sade hon och sänkte rösten till en hotande
hviskning. »De voro olydiga. Gud visste allt, som skulle
tjäna till människornas bästa, och han hade befallt dem
att icke äta af den förbjudna frukten. Ni får icke, sade
han. Den dag, ni äter däraf, skall ni dö, — dö! Hade
de lydt honom, så hade kanske aldrig döden kommit in
i världen —, hvem vet?»

Teresa teg och såg framför sig i djupa tankar. Hon
tycktes begrunda denna fråga, som hon själf hade
framkastat, och satt och föreställde sig tillvaron utan döden,
sitt eget lif utan alla de förfärliga dödsslag, som hade
härjat det. Men hon tycktes icke komma till någon klar
lösning af saken. Hon ruskade på hufvudet och suckade
djupt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free