- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
137

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med dem ut ur paradisets port, som tungt slog igen
efter dem.

Från den dagen följde musiken människorna på deras
vandring på jorden. Den såg tusentals födas och dö,
den såg all den sorg, som kan rymmas i de mänskliga
boningarna, och var närvarande, när glädjen för några
ögonblick dvaldes där inne.

När människorna gripas af en stor sorg, så
förstummas de, men då talar musiken. Den uttrycker allt, hvad
de icke ha ord för, och då blir det lättare här inne i
det kvalda bröstet. Och kan ni tänka er en fest utan
musik? Det skulle vara som en natt utan stjärnor.
Ingen skulle vilja skratta eller dansa, om icke tonerna
följde med. Musiken är det bästa, jorden har, men den
stiger upp emot himmeln liksom rökelseskyarna. Den
fladdrar och lyfter sig upp mot sitt första hem, mot det
förlorade paradiset.

Den människa, som icke rörs af musik, har ett
hjärta af sten; en sådan människa skall man icke tro på,
icke vänta något godt af. Musiken kan göra underverk,
signora, jag har sett det många gångér. Den kan pressa
tårar ur förhärdade hjärtan, och jag vet själf, hur den
kan lägga sig som en mild hand på en panna, när det
börjar bli mörkt af förtviflan här innanför. Det var
musiken, som tog bort febern från Assuntas bröst och
kallade himmelns frid öfver henne. Ni såg själf. Ni
såg, hur den slöt hennes ögon! Det är den, som gaf
henne hälsan tillbaka.»

»Nej», sade Marias milda stämma från sängen, där
hon låg. »Det var den Heliga jungfrun, som räddade
mig, moder, hon, som jag är uppkallad efter, min
namne och skyddspatronessa, Maria Assunta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free