Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Gud lade sin hand på hane skuldra och såg
honom in i hane mörka, längtansfulla ögon.
Du, eade Gud, du min ängel, eom ejälf aldrig är
glad?
Därför kan jag bättre förstå människornas smärta,
svarade ängeln.
Och skall du inte längta tillbaka till paradiset?
frågade Gud.
Det skall jag, svarade ängeln. Men när jag är
här, längtar jag bort härifrån.
Hur kan du, som är så ren, älska de fallna
människorna? frågade Gud.
Jag vill lära dem att älska himmeln, svarade
ängeln.
Och hvarför kan du själf icke vara glad i paradiset?
frågade Gud.
Jag saknar smärtan, sade ängeln, människorna känna
smärtan.
Och hvad vill du göra för att hjälpa människorna?
frågade Gud.
Jag vill sjunga tröstande för dem, när sorgerna vilja
sönderrifva deras hjärtan, jag vill påminna dem om
striden och farorna, när de vilja somna in i slapphet, och
jag vill stafva ditt namn i toner, — ord kunna icke
uttala det.
Men du skall själf komma att lida, sade Gud.
Ingen kan lefva jordens lif utan att lida.
Jag’ vet det, sade ängeln, men så är det bäst.
Jag längtar efter en klang, som jag icke kan finna i
paradiset.
Gå då, sade Gud, du som frivilligt vill läka
smärtorna! Min välsignelse skall följa i ditt fotspår.
Och ängeln böjde sitt hufvud inför Gud, och så räckte
han Eva den ena och Adam den andra handen och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
