- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
144

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minnen sväfva däruppe, alltför många dyrbara erinringar
gömma sig där i skogen. Stumt och upphöjdt ligger
mitt paradis där uppe, men det förefaller mig ändå, som
om en egen doft strömmade ut från skogarna där omkring,
och som om vågorna just här sloge mot stranden med
friskare, mera melodiska böljeslag än på något annat
ställe på jorden. — Ännu kan man se det, — nu — nu
försvinner det, — försvinner som alla ens ideal, och först
nu kan jag helt och hållet ägna mig åt att se på mina
medmänniskor.

Fyra herrar ha slagit sig ned vid ett bord med kaffe
och så många flaskor med så många sorters dricksvaror,
som blott svenska herrar äro i stånd att åstadkomma på
ett bord. Sodavatten, seltersvatten, punsch och konjak,
likörer af en, två, tre slag. Men dessa herrar tyckas
ha stor färdighet.

Med ryggen mot landskapet och rökande utsökta
cigarrer, underhålla de ett oafbrutet, lifligt samtal, och
under tiden utföra de sitt säkra arbete. Den ena
flaskan tömmes efter den andra med en beundransvärd
hastighet.

Med ryggen mot däckssalongen sitta två damer och
samtala. Den ena är en medelålders fru, något fyllig»
men med en vacker figur. Det ljusa, runda ansiktet
utmärker sig för en blomstrande färg, en liten intagande
uppnäsa, tunga ögonlock öfver ett par ljusblå, närsynta
ögon och ett ständigt förnöj dt och välvilligt leende i de
uppåtsvängda munvinklarna. Den andra är mycket lång
och smärt, elegant och smakfullt klädd med en stor
bukett rosor i hatten öfver det svartbruna håret. Jag vet
icke, om hon är fru eller fröken.

De samtala mycket lifligt och högt, så att det icke
är möjligt att undgå att höra deras samtäl, hvars
innehåll dock blir en fullkomlig gåta för en.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free