- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
143

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bakom oss ligger Stockholm med spiror och tornT
som om det flöte på vågorna, och Karl Johans ryttarstaty
tecknar sig skarpt och elegant mot den ljusa himmeln.
Från alla stränder lysa björkarna som idel solfläckar
i de mörka granskogarna.

Det flaggar från villorna, och oupphörligt möta vi
andra båtar, små ångslupar, segelbåtar med alla segel
uppe och roddbåtar, som ligga och plaska mellan öaraa.

Stockholm sänder alltjämt fler och fler båtar ut öfver
Mälaren, så att det ofta nästan ser ut, som om de seglade
i kapp. Där komma tre större ångbåtar i hälarna på
hvarandra, alla målade i ljusa färger och arbetande sig
fram med skummet fradgande om fören, så att de se ut
som stora newfoundlandshundar, hvilka äro ute och simma.

Nu kommer dock den ena långt före, och snart äro
de skingrade och försvunna i olika riktningar.

Nästan alla människor äro uppe på däck. På
akterdäcket ha herrar och damer skaffat fram stolar och slagit
sig ned i små grupper. Långs relingen sitta andra och
läsa eller samtala.

Barnen springa fram och tillbaka eller ligga på knä
på bänkarna och hänga så lifsfarligt som möjligt ut öfver
räckverket.

På fördäcket och mellandäcket har man också slagit
sig ned — på säckar och lårar. Utvandrarne ha redan
tagit fram sina matsäckar och äta tysta och allvarliga,
som om de ansåge det för en plikt att genast börja stärka
sig mot resans förestående besvärligheter.

Där ligger Sagatun! — Då äro vi snart vid
Peters-berg. — Jag sitter blott och spejar efter ett visst torn, som
skall lyfta sig öfver skogstopparna, högt, högt öfver alla
andra höjder. — Nu skymtar det fram. Det är tomt
däruppe på altanen, men jag kan dock icke slå mig till
ro, förrän jag passerat detta ställe. — Alltför många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free