- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
155

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höll fast, och oberördt af allt, som rörde sig omkring
henne. Hon reste sig icke, hon vände aldrig på hufvudet.

Icke ens vid det larm, som uppstod, då man
landade i Södertälje, visade hon något tecken till att det
störde henne. Hon blef sittande stum och orörlig. —
Däremot kom det här vid landningsstället en liflig rörelse
öfver alla passagerarne. Flera hade bekanta bland
badgästerna, som spatserade på kanalbanken, och det uppstod
en liflig handel med kringel- och pepparkaksgummoma,
som banade sig väg ombord med sina påsar. Jag såg
den unge handelsresanden stoppa alla fickor fulla med
påsar, fyllda med kringlor, och den lille ostyrige gossen
gick omkring och bar i triumf två pepparkakor, lika
stora som han själf. — Då alla obehöriga åter gått i land,
gled båten sakta ner genom kanalen.

Det hade blifvit kväll, och tunna, långa
dimstrim-mor simmade öfver vattnet och hängde som luftiga slöjor
öfver de nedersta skogarna.

Himmeln var mörkröd vid solnedgången men gick
längre bort öfver i rosa, orange och gult, som sedan
förtonade i glasklar, grönblå färg. Men rakt öfver våra
huf-vud var den mörkare, ett djupt, simmande violett,
hvar-ifrån en och annan fjärran stjärna droppade fram. —
Kaptenen stod uppmärksam på kommandobryggan och gaf
tecken, när de långa, tjutande signalerna skulle anmäla
ångarens annalkande.

Matklockan ringde till kvällsvard. Ocli de flesta
döko ned i den kvafva salongen för att supera.

Det mörknade sakta och omärkligt. Nattdimmorna
kommo allt tätare och mera isande, krypande öfver sjön,
säfven prasslade vid stränderna, och tyst, smygande som
en underlig, spöklik uppenbarelse gled båten framåt.

Herrarne vid toddyglasen hade blifvit sömniga, och
den ene efter den andre traskade ned i sin hytt. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free