- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
166

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men liksom vissa individer ibland kunna vara
representanter för det bästa hos den nation, de tillhöra, så
kunna också vissa ställen i ett land liksom koncentreradt
sammanfatta alla de bästa ingredienserna i ett lands natur,
och så är just det ställe, där jag nu bor.

Allt hvad det mellersta Sverige har af skönhet och
förtrollning är här samladt på en fläck, ett litet
kungarike, utanför hvars gränser man icke behöfver gå för att
ha gått nog för dagen.

Jag vaknar vid att luften strömmar in genom mitt
öppna fönster. En luft, ren och lätt som bergsluft, som
än får plötsligt svala, lifliga rörelser från sjön djupt där
nere, än bringar varma vällukter från furuskogen eller
rosendofter från parterren utanför.

Jag vet ingenting, som gör ett så direkt
öfverväldi-gande intryck på mig som dessa plötsliga fläktar af
vällukt, som furuskogen utsänder. Det är, som när man
går i sina egna sorglösa tankar och låter alla slags bilder
glida förbi sig, och då plötsligt minnet af någon, som
står ens hjärta allra närmast, springer fram för en med
en ögonblicklig, berusande styrka.

Man står stilla med ett ryck, som om någon hölle
en fast och hviskade: »Här är jag!» — Just så komma
dessa oväntade hälsningar från skogens dolda
hemligheter. De komma ej, när man vill eller när man
kallar på dem. De likasom lura på en och anfalla en,
när man minst väntar det, — just så, som ens mäktigaste
erinringar gå till väga.

Om jag kunde sända dig en famn af denna luft,
så ren, så lätt att andas som eter och dock så uppfylld
af alla de bästa ämnen, naturen utstrålar!

Det är detta, som är så härligt, denna renhet, som
är så innehållsrik. Jag vet nog, att det finns människor,
som tro, att renhet är detsamma som frihet från allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free