- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
9

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det dröjde icke länge, förrän hon tog miste på väg, och
bären gingo in i hennes mun i stället för att falla i korgen.

För hvar gång hon räckte ut handen efter några nya,
tänkte hon: »De här skall jag inte äta», men så voro de så
ovanligt stora eller mogna eller hade någon annan
frestande egenskap, som gjorde, att hon alls icke kunde
motstå dem, och den stora korgen hängde ännu tom och
dinglade på en gren.

Dessutom var det så mycket annat, som upptog henne
där uppe i trädet. Fåglarna kommo med ett rasslande
ljud flygande in mellan löfvet, sågo sig försiktigt omkring
med hufvudet på sned, vågade sig närmare, blefvo allt
modigare och började hacka på bären, för hvarje
munsbit lyssnande om någon var i närheten. Då satt hon
alldeles stilla ett ögonblick, och så klappade hon i händerna,
så att de i vild skrämsel skyndade bort med frukosten i
vrångstrupen. Solen silade sig in mellan alla de gröna
bladen, och här var så stilla, så otillgängligt. Det var
som en liten värld för sig, och hon hade alls icke lust
att gå därifrån.

Plötsligen hörde hon steg på sandgången. Ja, nu
kommo de nog för att hämta bären. Hon böjde försiktigt
två grenar åt sidan och såg ner. Där nere stod en ung
herre med halmhatt, mörkt hår och ljusa sommarkläder
och såg upp på henne med ett par stora skälmska ögon.

»Ar det fröken Jenny?» frågade han.

»Ja, som ni ser», svarade hon.

»Ni skulle genast komma ner», sade han där nere.

»Hvem har sagt det?», frågade hon.

»Det sade de där uppe. Er bror är här och vi
alla-samman. Vi kommo med förmiddagsbåten. — Nå, vill
ni nu komma ner?» Han tog sig för att ruska i stegen.

Hon förstod strax, hvem han var. Brodern, som
formligen var kär i honom, hade gifvit henne alltför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free