- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
10

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

många detaljerade beskrifhingar öfver honom, för att hon
skulle taga miste.

Hon visste, hvilket bortskämdt barn han var, van att
få sin vilja fram i allting, både borta och hemma. »Nej,
jag kommer inte ner», sade hon med en litet bestämd
ton. »Jag skall plocka körsbär.»

»Då tar jag stegen», sade han och böljade flytta
bort den.

»Nej, det gör ni inte», sade hon där uppe.

»Gör jag inte?» Han började gå bort med den.

»Nej, men fy skam!» utbrast hon i en klagande ton.
»Då vore det bra mycket bättre, att ni komme hit upp
och hjälpte mig plocka.»

»Skall jag det?» frågade han dröjande och stannade
med stegen i hand. »Finns det några?»

»Om det finns? Ja, kom hit upp, ska’ ni få se!»

Han satte stegen till trädet och kom sakta klättrande
upp till henne. Hon böjde grenarna från hvarandra och
släppte in honom. — Nu sutto båda två inne i den gröna
löfsalen. Hon gaf honom handen, som var röd af
körsbär, och så gjorde hon plats för honom.

De sutto helt nära hvarandra, och grenarna slöto sig
som ett tak öfver dem. Det var varmt som i ett
drif-hus, och solen kastade ett helt regn af guldfläckar på
hans ljusa sommarrock och hennes ljusa klädning, på
hans mörka hår och hennes röda kinder. Det var en
ständigt dallrande lek af solfläckar kring dem.

»Ah, så mycket körsbär», var det första han sade,
och hans ögon, som nästan hade^ samma färg som de
mörkaste af dem, pågo förtjusta upp i trädet.

»Här ska’ ni få!» sade hon och räckte honom dem,
hon hade i handen.

»Jag skulle väl säga mitt namn», sade han, medan
han åt och spottade ut kärnorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free