- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
11

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det behöfver ni inte», sade hon och skrattade. »Jag
visste förut, hur ni såg ut, och för resten kunde ingen
annan ha burit sig så oartigt åt!»

»Så, hvad har jag nu gjort?» sade han och låtsade se
mycket olycklig ut.

»Komma och säga, att jag genast ska’ komma ner»,
sade hon i en förnärmad ton. »Och så ge sig till att ta
stegen från mig!»

»Förstod ni då inte, att det bara var för att skrämma
er?» frågade han med sina allra mest skälmska ögon.

»Men det var just det, som var det stygga», svarade
hon och såg fortfarande förnärmad ut.

»Åh, gräla nu inte mer», bad han och lade sin hand
på hennes liksom för att mildra henne. »Nu ha vi det
ju så utmärkt! Låt oss nu inte fördärfva de här
lyckliga ögonblicken med att gräla, det behöfs ju inte alls.»
Och de grälade inte längre.

Han hjälpte henne att plocka, och de togo bären ur
hvarandras händer. Han stödde henne, när hon kröp upp
på högre grenar eller sträckte sig för att nå de bär, som
hängde längst ut på kvistarna, och som alltid sågo ut att
vara de bästa. Han plockade i sin hatt, i hennes knä.
De brydde sig icke om, hvar de lade bären, blott de fingo
tag i dem, och nu hade de blifvit så ifriga i sina
bemödanden, att ingenting kunde hindra dem. Det hade
kommit en riktig jaktifver öfver dem. Så måste de hvila
sig och satte sig vid sidan af hvarandra för att läska sig
med en handfull bär, och under tiden pratade och
skrattade de så högljudt, att trädgårdsmästaren, som gick förbi,
stod stilla och tänkte: »Hur många kan det finnas inne i
det där körsbärsträdet?»

Men efter hand blef det tystare. Värmen tilltog
där uppe. Solen kastade allt flera guldfläckar öfver
dem. Hon såg dem lysa i ett par svarta ögon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free